Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 37. Kalaset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
425
skratt och till följd däraf uppfattade de ej de första tonerna i
påföljande vers, som fröken Lydia sjöng:
»Lifvets under, de vises sten,
Sökas ifrigt och tyst af en,
Krigare blir en annan;
Kanske bära de båda dock
Adelsmärket på pannan.»
— Det var förnuftigt och ädelt sagdt, sade häradshöfdingen.
— Den som inte är född adel, blir aldrig adel, invände
gumman Rebecka.
— Jag protesterar! sade häradshöfdingen.
— Det är plebejiskt taladt, invände fröken Rebecka.
— Det kan inte hjälpas, jag protesterar ändå, fortfor
häradshöfdingen envist.
Gumman Rebecka Lohufvud gjorde en knix på hufvudet
och teg.
Fröken Lydia fortsatte:
»En med eldig och vaken håg
Hastar ut öfver rörlig våg,
En blir stilla på stranden;
Men kanhända hos båda finns
Samma storhet i anden.»
— Bravo! Vishetens ord i toner och tolkade af den
skönaste stämma! utropade häradshöfdingen och applåderade till
fröknarne Lohufvuds förargelse.
»Blif i borgen hos mig du kvar
Och dess solsken och glädje var,
Jag behåller dig gärna.
Och tillsamman vi tyda må,
Älskling, din lefnads stjärna.
— Men det var synd om honom, som bar jungfruns färger,
sade Waldenberg och gjorde sig så lång i ansiktet, att det
fordrades en verklig mimisk förmåga därtill.
»Riddar Ivar vi sända då
Att den vanskliga äran nå
Vunnen på krigarbana
Kanske sen, efter månget år,
Må han din lycka dana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
