Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 37. Kalaset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
429
Då och då stödde hon sig på hans arm och kände sig sväfva
med honom på tornernas vågor.
— Ack, tänkte hon, hvarför kan jag ej få sväfva med
honom, invid hans hjärta genom hela lifvet.
Det mångfärjade vimlet af leende, blomsterprydda varelser,
som sväfvade omkring i oupphörlig omskiftning, hade ett
obeskrifligt behag för ögat.
Men i valsen måste, om man vill tala, en hastig blick vara
tunga. Det är endast ögonens språk, som man kan fatta i hvirflarne,
jämte de dialekter, som hafva sitt alfabet i en älskandes
handtryckning.
Så snart valsen var slut, svepte fröken Lydia en sjal
omkring sig och smög sig ut i trädgården.
Hon gick till löfsalen, där Waldenberg först öppnade sitt
hjärta för henne.
Hon besökte bryggan, där han stigit i land och hon gjorde
en svärmisk pilgrimsfärd till alla de för hennes hjärta dyrbara
ställe, där hon hade ett minne att hämta af honom.
Musiken från den rikt upplysta byggnaden sväfvade matt
öfver träden och de på afstånd förmildrade tonerna gjorde ett eget
intryck på hennes hjärta.
Just som hon ville smyga sig sig tillbaka om hörnet af en
häck, hörde hon en älskad stämma hviska hennes namn, och i
detsamma trycktes hon till ett ömt klappande hjärta.
Det var Waldenberg.
— Hvem går du och tänker på, ljufva rymmerska? frågade
han.
— Det vet du redan allt för väl, svarade hon.
— Ljufva, hviskade hon.
— Men du, hvem ger dig lof att smyga efter mig?
— Kärleken.
— Du tycks verkligen vara hemma i konsten att följa i en
flickas spår.
— Det är Kupido, som visar vägen.
— Raljör där!
Han lät henne ej säga mera utan förseglade hennes
körsbärsmun med en kyss.
— Jag vill underrätta dig som hastigast om vår plan för i
morgon, sade han.
— Hvad ämnar ni?
— Jo, vi skola söka laga så, att Harald Lejonman reser
till Karlstad på någon tid.
— Hur skall det ske?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
