Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 40. Jerker i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han anförde som ett hufvudsakligt villkor för äktenskapets
fullbordan, att hon såväl för hans som för hennes egen och för
barnets skull måste öfvergå från lutherska läran till
katolicismen.
Äfven detta offer bragte den älskande kvinnan honom.
Förebärande ett nödvändigt ordnande af sina familjeangelägenheter
såsom orsak för en oundviklig resa, underhöll han
modern och barnet tills vidare i ett — kloster i Kolmar.
Sedan den arma kvinnan under ett helt års tid i det
kvalfullaste sväfvande mellan hopp och fruktan väntat på hans
återkomst, reste hon ändtligen tillika med sitt barn tillbaka till sin
hemort i ett tillstånd af den gränslösaste förtviflan.
Men i Sverige trifdes hon dock ej länge; ty hos henne
liksom hos så många andra olyckliga uppsteg den trösterika
tanken på Amerika, detta aflägsna, fria land, hvilket lik en
lockande, hänförande hägring framstod för henne i hennes
skeppsbrutna lif.
Hastigt fattade hon sitt beslut att för alltid lämna fosterjorden
för att på andra sidan hafvet finna läkemedel för sitt
blödande hjärta samt med tiden kanske en stilla, obemärkt
lycka.
Äfvenledes medverkade nog också till detta beslut den
utsikten, att hon hoppades träffa en kusin, en viss Ludvig
Anderson, som, för så vidt hon hade sig bekant, bodde i New-York,
och hon hoppades, att han skulle till att börja med gifva henne
huld och skydd.
Sålunda afreste hon en vacker sommardag i sällskap med
sin lille gosse och sin halfsyster Cecilia.
Den nya förhoppningens vagga, utvandrarskeppet, förde dem,
fastän resan just icke hela vägen fortgick under ett sakta och
behagligt gungande på vågen, likväl lyckligt till den nya världen,
och världsstaden New-York öppnade sina tallösa gator — lika
många vägar att förfölja lyckan för dem, som för de öfriga af de
många tusenden af utvandrare, hvilka under den vackra årstiden
för hvarje vecka landstego där för att ännu en gång försöka
kasta sin lyckas tärning.
De fingo snart reda på sin kusin, Ludvig Anderson, hvilken
rätt hjärtligt tog emot dem och härbergerade dem de första två
månaderna, efter hvilken tid det lyckades honom att förskaffa
dem en liten våning vid Mottstreet och dessutom, hvilket var det
allra bästa, en för dem passande sysselsättning, ett fint och väl
betaldt broderiarbete för huset Wank Bennet & Comp. i Broadway,
så mycket lättare, som de fingo arbeta pr styck, hvilket för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
