Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 41. Statsrådet, baron Sigurd Örnnäbbs död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
464
— Nej, hvad säger ni! utropade hela sällskapet. Hvar träffade
ni på de otäcka människorna?
— Här i Stockholm.
— Här?
— Åh, kan man tänka!
— Det vore intressant att höra, hvad ni erfarit, sade baron
Örnnäbb, kanske det kan ge någon ledtråd till vidare
undersökningen efter den stackars Adèle.
Friherrinnan Lejonman kallsvettades och befann sig liksom
i en skärseld; men hon måste dock hålla god min och visa sig
intresserad, då den unga damen berättade, hvad som händt
henne.
— En dag i höstas, sade hon, erhöll jag bud, att jag i och
för ett angeläget ärende borde infinna mig hos en här i Stockholm
bosatt engelsk dam, en fru Kurzhalls, hvilken meddelat mig
lektioner i språk och på mer än ett sätt visat mig vänligt intresse.
Vid min ankomst lämnade hon mig följande annons, som kort
förut hade stått införd i en af hufvudstadens tidningar — jag,
har annonsen ännu här i min börs, så att jag kan läsa upp den
ordagrant.
»En förnäm utländsk herre önskar mot godt honorar genom en bättre ung dam få lära sig tala svenska språket. Densamma måste kunna tala tyska.
Offerter under B. G., Aftonbladets kontor.»
Fru Kurzhalls hade svarat på annonsen, och redan dagen
därefter infann sig hos henne en fint klädd herre med distingueradt
sätt, hvilken på tyska presenterade sig såsom ingeniör Willy
Food från Amerika.
Han syntes vara en man af omkring 40 år, lång och smärt
till växten, med svartbruna ögon, bruna mustacher samt »månsken»
å hjässan.
Då fru Kurzhalls, som förmärkte en viss brytning i hans
tyska uttal, tilltalade honom på engelska, förklarade han genast,
att han var utledsen på det engelska språket och därför icke ville
tala detsamma.
Han föreföll vara mycket öppenhjärtig och började med en
flytande svada samt utan alla omsvep berätta sin lefnadshistoria
alltifrån den dag, då han som en fattig yngling emigrerat från
Tyskland till Amerika, där han tack vare en outtröttlig energi i
förening med ovanligt stor tur hade skapat sig en ansedd ställning
och stor förmögenhet.
I en uppgifven storstad sade han sig innehafva chefsplats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
