Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 42. Adèle Haraldsons öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
478
som behöfde förstärka sina lefvande lager. Men bland spekulanterna
funnos äfven damer i elegant toalett. Dessa voro föreståndarinnor
för otuktsnästen.
Spekulanterna voro kringspridda i salen. De pratade och
sladdrade, besågo negrerna och de till salu hållna kvinnorna samt
togo sig då och då litet till bästa i restaurationen.
Sedan gingo de åter in i auktionssalen, där de dels stodo i
grupper, dels promenerade upp och ned, skrattande och skämtande
samt syntes vara vid särdeles godt lynne.
De slafvar, som skulle försäljas, stodo tysta, men i allmänhet
hängde de dock icke hufvudet. — Negrernas och negrinnornas
stora ögon rullade oupphörligt fram och åter, men likväl såg det
ut, som om de flesta voro alldeles obekymrade om sitt öde. Blott
några kvinnor hade sina ögon riktade på golfvet och några karlar
blickade mörkt omkring sig. — De tänkte tilläfventyrs på sina
barn, sina föräldrar eller andra anförvandter, som de hade
kvarlämnat i sin förra hemort, på plantaget, där de blifvit födda och
uppfostrade.
Nu ropade auktionisten en slaf vid dess namn. Det var
underligt att höra dessa namn, oftast berömda namn, icke sällan
ur romerska historien: en Cæsar, en Brutus, en Cicero, eller
också ur den idylliska världen: en Doris, en Phyllis eller dylikt,
möjligtvis äfven gudanamn: en Jupiter, en Neptunus, en Juno
eller en Venus; ty negern älskar i allmänhet prunkande namn.
Den uppropade negern träder då fram och ställer sig på ett
slags plattform, som är anbringad framför auktionistens kateder,
och kommer han icke nog fort fram, drifves han dit medels de
obarmhärtigaste slag af en slafpiska.
Upphöjningen framför katedern var gjord, för att man måtte
kunna beskåda slafven från alla sidor.
Och så börjar varans lofprisande.
Alla slafvens egenskaper, nämligen de goda egenskaperna,
blefvo nu skildrade af auktionisten. — Men med de dåliga teg han
alldeles förstås. — Ungdomen, skönheten, skickligheten, kraften,
fliten, lydaktigheten, förståndet, troheten — ett helt lexikon af
dygder föreläser han. Allt blir frambragt i dagsljuset för att
framställa slafven så värdefull som möjligt, auktionisten glömde
ej en enda omständighet, som kunde inverka fördelaktigt på köpet.
— Det är för ett verkligt rampris, som denna dråpliga
Trajanus eller denna Semiramis skall släppas, utropade auktionisten.
Men spekulanterna voro ej villiga att gå så blindvis tillväga.
De besågo först noga varan, innan de gjorde något anbud.
De ville först pröfva henne och noga mönstra henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
