Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 42. Adèle Haraldsons öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
480
Jo, nu visste han det. — Men var det möjligt? — Ja, det
var sannerligen Adèle Haraldson, den gamle generalens dotter
från Karlstad.
Han hastade fram.
I detsamma föll klubban och den gråtande Adèle var såld
till en farmare med grymt utseende och med en grof slafpiska i
handen.
— Mamsell Adèle, utropade Jerker.
Adèle ryckte till, då hon hörde sitt namn nämnas.
— Ni här, mamsell Adèle, sade Jerker. Hvad i den
allsmäktige Gudens namn har händt!
— Min fästmans mor har låtit sälja mig, svarade Adèle
bittert gråtande. Befria mig ur detta elände.
— Hvad har ni med min slafvinna att göra? röt åt Jerker,
farmaren, som köpt Adèle.
— Sir, sade Jerker. Hvad begär ni för denna slafvinna?
— Jag säljer henne ej, svarade han.
Jerker fortfor dock att göra köpeanbud.
— Jag säljer henne inte, fortfor farmaren. Och du slafvinna!
Se inte på den där europén, om du inte vill, att piskan skall
dansa på din rygg.
Han höjde hotande piskan.
— Hvilken grymhet, sade Jerker.
— Håll mun på er europé, röt farmaren till Jerker. Se inte
åt min slafvinna, så framt ni inte vill, att jag i er åsyn skall slå
in hufvudskålen på henne.
— Ett mord! utbrast Jerker.
— Ha, ha, ha! skrattade farmaren. Att slå ihjäl en slaf
är inte ett mord. Min slaf har jag rätt att aflifva, likaväl som
jag slaktar min oxe. Mins det.
Jerker tordes nu ej vidare yttra något. Med sorgen i hjärtat
gick han. Men väl hemkommen skref han till Funkhammar
och omtalade, att han träffat Adèle Haraldsson, samt att hon
omtalat, att friherrinnan Lejonman låtit sälja henne till slafvinna
och att han velat befria henne, men ej kunnat göra detta.
Det blef stor uppståndelse.
Brukspatronen på Funkhammar lät genast utlämna Jerkers
bref till kunglig befallningshafvande, som hänvände sig till
polisen i Stockholm, hvilken uppsökte friherrinnan och anställde
förhör med henne, i hennes sons närvaro.
Baron Axel Lejonman blef nästan vild af sorg och friherrinnan
nödgades erkänna, att hon handlat förrädiskt, att hon med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
