- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
482

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 42. Adèle Haraldsons öde - Kap. 43. Elsa Lohufvuds son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

482

kolportörens hjälp bringat Adèle i slafhandlarens klor, då hon
skulle resa till England.

Man inmanade då friherrinnan i häkte och måste skydda
henne mot hennes son, hvilken sökte förgripa sig på sin mor.

Friherrinnan blef dock aldrig förd inför polisdomstolens skrank.
Ett hjärtslag slutade hastigt hennes lif.

Kolportören blef efterspanad. — Han kunde dock ej finnas.
Han hade alldeles säkert, försedd med en god reskassa, skuddat
stoftet af sina fötter och försvunnit, hjälpt, som han blifvit, ur
fängelset.

Baron Axel Lejonman begärde och erhöll ett års permission
samt reste till Sydamerika, sedan han på Funkhammar fått
adressen på Jerkers farm.

Men innan han reste, aflade han ett besök på Stora
Högåker hos grefvinnan Elsa Lohufvud, omtalade hvart han ämnade
sig och medförde från henne de varmaste hälsningar till Jerker.

*



         Kap. 43.

         Elsa Lohufvuds son.

Ungefär tio år eller kanske ännu något mera hade gått till
ända, sedan baron Axel Lejonman i förtviflan reste ut till
Sydamerika för att söka återfinna och återvinna sin af sin mor så
hjärtlöst vilseledda fästmö.

*



En stormig decembernatt red en ensam ryttare i sporrsträck
fram genom de snöhöljda nejderna i Värmland i riktning mot den
då för tiden lilla köpingen Arvika.

Han dref med all ifver Jsin eldige springare framåt och han
hade allt skäl i världen att försöka komma sin väg fort, ty han
red en ridt för lifvet — och det lifvet var hans eget, hvilket, i
händelse han icke skulle lyckas att okänd och ohindrad komma
fram till sitt mål, alldeles säkert skulle komma att släckas under
skarprättarens breda bila.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free