Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 50. Felslagna förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
541
Och skogen, som dyster och nedslagen står,
Den sig klär i knoppar beständigt.
— Då människan left sitt lif ut och skall ingå i en annan
värld, är det, som ginge hon från vintern till våren, mumlade den
sjuka, hvilken hade mycket gudliga tankar.
Jenny fortsatte att läsa:
Nu vintern får fly för din mäktiga hand
Och köld och snö de försvinna,
Du kläder i stället båd’ stad och land
Med grönskande blad och sippa.
Du ljufva vårmorgon så skön,
Då tusende fåglar uppstämma
Sin sång till Gud och i bön,
Sin omsorg för dagen de glömma!
O, människobarn vill du blifva
Som fågeln så lycklig och glad,
Var då nöjd med det lilla och prisa
Din Gud, som dig allt gifvit har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
