Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 50. Felslagna förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
549
Under tre månaders tid hade grefvinnan Elsa ej annat än
goda nyheter från sin broders hem i Dalarne om Matilda, hvilkens
förhoppningar att komma som sällskapsdam till sin moster på
Stora Högåker slagit alldeles fel, hur mycket hon än skråderat
om, att hon skulle komma dit.
De goda underrättelserna, som kommo, gladde grefvinnan Elsa
mycket och hon började undra, om hon ej tänkt allt för illa om
Matilda, när allt kom omkring. Och hon gladdes däråt samt
hoppades få trycka till sitt hjärta sin systerdotter, berömmande henne.
Men snart nog gäckades detta hennes hopp.
Alldeles oförmodadt kom en vacker dag en jobspost från
Dalarne, lika oväntadt som en åskknall under midvintern.
Denna jobspost meddelade grefvinnan, att Matilda en natt
hade genom fönstret till sitt rum rymt från skolläraren och efter
många af kronobetjäningen med kraft bedrifna efterspaningar hade
man kommit till visshet om, att hon sällat sig till och följt ett
kringflackande taskspelaresällskap öfver till Finland.
Man följde hennes spår och sökte att, alldenstund Matilda
var omyndig, få henne af ryska polisen utlämnad.
Men Matilda hade antagligen blifvit varnad eller också
ville fröjdägaren icke släppa henne från sig,’ty hon rymde med en
akrobat från honom till Petersburg och var sedan spårlöst
försvunnen.
— Matilda hade en rätt god sångröst och ett vackert utseende
samt ett kokett uppträdande. Det kunde ju därför hända,
att det skulle lyckas henne att komma uppåt — när heder och
samvete ej toges med i beräkningen. Det skulle ju kunna hända
att hon på ett lastbart sätt skulle kunna vinna penningar och
svinga sig upp till de förnämsta kokofcternas förföriska eldorado.
Grefvinnan Elsa fann nu, att hon alldeles icke varit för
skarp i omdömet om Matilda — hvilken otvifvelaktigt var en af
sin tids många listiga sirener i människogestalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
