Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 52. Furstinnan Eveline Bolsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
556
besynnerligt ljud från biblioteksrummet, ett buller, under det att
grefvinnorna druckit té. Men hon hade likväl, ej vågat göra någon
anmärkning därom, alldenstund hon väl visste, hur mycket gamla
grefvinnan oroades af den minsta knäpp alltsedan grefve Ludvig
Lohufvuds död.
Utan att kunna drömma om, hvad hon skulle få se — och
det skulle väl för öfrigt inte heller någon människa hafva tänkt
sig — drog Tilda undan sammetsförhänget och öppnade den
boisserade dörren samt tog ett steg in i biblioteket.
Men där stannade hon förskräckt, ja nästan förstenad.
Hon frågade sig själf, om hon mistat förståndet eller om hon
verkligen fortfarande hade sitt sunda förnuft i behåll.
Och hon kunde fråga sig så.
— Hvad var det då hon såg?
Jo, fönsterdörren åt terassen stod öppen på vid gafvel, snön
yrde in i rummet och stormen piskade obarmhärtigt gardinerna,
att de slogo som fladdrande segel.
Till bibliotekets möblemang hörde en låg med schagg klädd
ottoman, hvilken hade sin plats midt i rummet.
På denna ottoman såg Tilda till sin förundran och yttersta
förskräckelse en orörlig, svartklädd kvinnofigur ligga utsträckt.
Ansiktet på denna kvinna var vändt uppåt och Tilda fann
redan vid första ögonkastet, att det var härjadt, blekt och liflöst.
Ögonlocken voro halfslutna och blicken föreföll vara glasaktig.
Håret på den på ottomanen liggande kvinnan var upplöst
samt hängde vått och tofvigt öfver hennes bröst och armar.
Klädningen, som var förfärdigad af mörkblå sammet, var helt
säkert genomblött, ty starka ångor af fukt blandade med dofter
af en skarp parfym slogo den förskräckta Tilda i näsan.
Det var icke blott antagligt utan nästan säkert, att denna
okända gäst hade kommit till fots till Stora Högåker och utan att
någon hört eller märkt det hade hon smugit sig in i biblioteket, hvars
fönsterdörr obegripligt nog måste hafva varit olåst.
Att hon var död, därom var Tilda öfvertygad, men hon var
äfven säker på, att döden måtte hafva träffat den okända alldeles
oväntadt och ytterst hastigt. Detta kunde Tilda leta sig till
af den ställning, som kvinnan hade på ottomanen.
Bredvid den döda nere på golfvet låg en pälsbrämad barett
och ett litet stycke från densamma en säkerligen mycket dyrbar
snedskuren pälskappa.
Hvem kunde detta vara?
Sedan Tilda samlat sig något, skyndade hon tillbaka till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
