Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 52. Furstinnan Eveline Bolsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
565
voro ju kvar hos henne och de voro för henne uti såväl fader
som moders ställe.
Ett år efter grefve von Kampfs död fick föreståndarinnan
för pensionen Les Dames Anglaise ett bref från grefvinnan
Eveline von Kampf, hvars innehåll skulle delgifvas Mariana.
I detta bref förkunnade änkegrefvinnan, att hon nu stode i
begrepp att ingå i ett nytt äktenskap.
Ankegrefvinnan Eveline, hvilken just vid den tiden stod på
höjden af sin konstnärliga ryktbarhet, sin talang, och sin kvinnliga
skönhet, hade denna gång gifvit sin hand och sitt ja, om
också icke sitt hjärta åt en stenrik gammal mäcenat af rysk
nationalitet, furst Ivan Feodor Bolsky.
Sin hand och sitt jå hade hon gifvit till honom, men ej sitt
hjärta, det tillhörde fortfarande hennes första kärlek, den
beklagansvärde musikläraren Svennlund, hvilken framlefde sitt usla lif
mer som ett djur än som en människa på Danvikens hospital.
I det bref, som nu ankommit till Mariana från hennes mor,
hede den sistnämnda inneslutit ett ansenligt penningebelopp till
föreståndarinnan för pensionen, hvarjämte hon uttalade den
förhoppningen, att hennes Mariana måtte allt framgent komma att
stanna kvar, där hon var, samt att den unga flickan, hvilken
uppfostrades i den katolska religionsläran måtte, om möjligt vända
all sin håg från »världens tomma glitter» och i stället tidigt
bereda sig på att blifva upptagen såsom novis uti något kloster, för
hvilket änkegrefvinnan, den blifvande furstinnan Bolsky, ställde
en storslagen donation till klostret i sikte.
Den gamla pensionsföreståndarinnen suckade djupt, då hon
läste dessa rader.
— Stackars liten Mariana, tänkte hon, hvilken onaturlig mor
hon har. —
Föreståndarinnnan läste tydligt mellan raderna och hon
förstod granneligen, att änkegrefvinnan Eveline var totalt fördärfvad
samt helt och hållet insnärjd uti världens flärd och en slaf under
dess njutningar. — Föreståndarinnan förstod, att det ingalunda
var för att spara Mariana från fördärf, som änkegrefvinnan, den
blifvande ryska furstinnan, ville hafva sin dotter innesluten i ett
kloster. — Nej, nej, orsaken var otvifvelaktigt en helt annan.
Den eleganta damen blygdes öfver att hafva en nioårig dotter —
hon ville ju själf spela ung — och hvem vet, kanske förutsåg
änkegrefvinnan, att hennes dotter i en framtid skulle kunna blifva
henne en farlig medtäflarinna om kavaljerernas gunst.
I kloster!
Ja, det är så bekvämt i de katolska länderna, att skicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
