568 (Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja")

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 52. Furstinnan Eveline Bolsky - Kap. 53. Mor och dotter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

568

— Gör inte det, älskling, invände den bedagade, fromma
damen, gör ej det; lycklig är därvidlag ej rätta ordet. Du skall
inte bedja att bli lycklig såsom jag, utan bed Gud göra dig
lycklig efter hans egen vilja, det är bäst. — Ske Guds vilja!

Pensionsföreståndarinnan torkade i smyg bort från ögonfransen
en tår, som hotade med att falla ned på kinden samt tryckte
en kyss på sin lilla favorits panna, hvarefter hon skickade Mariana
ut i läsrummen och hängaf sig själf därefter en stund åt sina
— barndomsminnen.

Den gamla systern hade också själf en gång varit ung.

Bakom henne låg nu många års erfarenhet. Hon hade kämpat
och lidit och nu satt hon här inne i tystnaden och friden
samt lät det förflutnas händelser passera fram förbi hennes
inre syn.

Till hälften drömmande hviskade hon därvid:

— Min Gud, min Gud, jag är intet — en handfull stoft
allenast. Pris vare din nåd; ske din heliga vilja.

Kap. 53.

Mor och dotter.

Marianas mor ingick gifte med furst Bolsky.

I sju års tid lefde Eveline ett lysande lif och blef mycket
firad vid sin ålderstigne men stenrike och förnäme makes sida.

De vistades under denna tid dels i Petersburg, dels i Moskwa
och dels uti den franska hufvudstaden.

Dörrar, som ej öppnats för Eveline, under den tid hon varit
grefvinnan von Kampf, stodo nu på vid gafvel för hennes durchlaucht
furstinnan Bolsky och hennes gemål.

Man sparade ej på penningar.

Och där penningar finnas i rik mängd och där rikedomen
samverkar med skönhet, börd och talanger, där lefver man i
regel undan, som man säger, där fattas hvarken nöjen eller gäster.

Penningar har bland annat den underbara förmågan, att den
vid alla tillfällen och på alla platser har trogna tillbedjare.

Penningar har samma mäktiga språk bland alla folk öfver

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/solenikd/0568.html

		Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" / 568 (1904) Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|