Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 55. Fröken-grefvinnan von Kampf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
587
hemlighetsfulla sorlande och slag mot klippan, på hvilken kullen
med Villa Monte Parnasse höjde sig.
Där på någon af verandorna plägade Mariana tillbringa de
få timmar af dagen, hvilka hon själf rådde om, läsande någon af
sina favoritförfattares böcker, under det att syster Agnes var i
hennes närhet, sysselsatt med något fint och konstnärligt broderi.
Furstinnan var nästan jämt och ständigt ute på besök, eller
gjorde hon promenader i vagn, stundom äfven båtturer, och
förstod, att på sådant sätt skaffa sig en talrik umgängeskrets.
*
Vi finna en eftermiddag änkefurstinnan och hennes dotter
på en af verandorna till Villa Monte Parnasse. Furstinnan är
klädd för en båtfärd och vill, att Mariana skall vara henne
följaktig. Men dottern klagade öfver hufvudvärk och bad att få
stanna hemma.
Furstinnan gjorde en otålig rörelse med hufvudet. Men hon
ville ej öfvertala sin dotter att följa med, utan begaf sig ensam
till båthämnen, där hon sammanträffade med ett utvaldt sällskap,
och så bar det af ut till sjöss.
Mariana drog sig tillbaka till ett af de skuggrikaste hörnen
på verandan, där syster Agnes äfven slog sig ned, för att hålla
den unga flickan sällskap.
Mariana var blek, men denna blekhet klädde henne förträffligt
och bildade en förtjusande kontrast till den svarta dräkt, som
hon bar. Hon kunde ej förmå sig att kläda sig annat än i svart,
fastän sorgetiden efter furst Bolsky var så nära sitt slut, att
änkefurstinnan nu bar grått kläde. Hennes små, fint bildade händer
lågo böjda i en båge öfver hennes hufvud, hvilket hon höll
lutadt bakåt mot den bekväma hvilstolens röda sammetsdyna.
Hennes ögon spejade med ett drömmande uttryck och med något
sorgbundet i blickarne bort mot horisonten, där himmel och haf
förenades i en evig kyss.
Hon suckade tungt, och ofrivilligt kommo öfver hennes läppar
orden:
— Les Dames Anglaise!
Agnes, den bleka och tystlåtna unga nunnan, såg medlidsamt
upp på henne.
— Ja, ni gör som jag, Mariana, sade syster Agnes, ni längtar
tillbaka till vårt tysta och stilla pensionat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0587.html
