- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
589

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 55. Fröken-grefvinnan von Kampf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

589

— Agnes, Agnes, dyra Agnes, är du sjuk, hvad fattas dig?
frågade hon medlidsamt.

— Det är ingenting af betydenhet, svarade nunnan.

— Jo, jo, jag ser, att det är det.

— Nej, snälla Mariana, var inte rädd.

— Du ser ju alldeles förstörd ut.

— Det är bara mitt gamle onda.

— Hvad?

— Den där stickkrampen, som jag ibland får i min vänstra
sida. Det är intet farligt. Se så, nu är det öfver, sade hon
lugnande och tog upp sitt arbete från golfvet.

— Känner du kanske sir S:t Johns?

— Ja, innan jag blef nunna, lärde jag känna en sir S:t Johns.

— Gjorde du — — du har något obehagligt minne af honom?

— Denne S:t Johns kan inte vara densamme, som den jag
kände.

— Den här sir Augustinus S:t Johns har varit i Indien — i
Tinevelly, tror jag, efter hvad jag kan minnas mamma sade,
upplyste Mariana.

Syster Agnes var mycket nedslagen och förstämd.

Mariana undrade mycket, hvaraf detta kom sig. Alldeles
säkert hade det varit namnet Augustinus S:t Johns, som haft en
så underlig inverkan på systern. Kanske när allt kom omkring,
det hade varit ett kärleksförhållande mellan S:t Johns och syster
Agnes.

Mariana var emellertid allt för grannlaga för att i detta ämne
ställa någon vidare fråga till syster Agnes.

*



Dagen hade gått till ända och Mariana hade dragit sig tillbaka
till sitt rum för att gå till hvila.

Innan hon hunnit göra detta, kom syster Agnes in till henne.

Nunnan var mycket allvarsam och Mariana kunde af hennes
röda ögon skönja, att hon gråtit.

— Mariana, min goda Mariana, sade syster Agnes, blif inte
ledsen öfver, att jag måste lämna er.

— Lämna mig? utropade Mariana uppfarande och i högsta
grad förvånad samt på ett obehagligt sätt öfverraskad.

— Ja, svarade nunnan.

— Det menar du inte, syster!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0589.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free