Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 56. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
594
Kap. 56.
Flykten.
Mariana von Kampf satt ensam, sorgsen och förstämd i
aftonens svalka i sitt favorithörn å en af balkongerna af hennes
moders i Rivieran förhyrda villa.
Hennes tankar sträckte sig bort — långt bort till den
fridfulla pensionen och de fromma systrar därstädes.
Hon kände sig så olycklig i all sin rikedom och den praktfulla
omgifningen besvärade henne.
Ack hur gärna hade hon icke utbytt sina luxiösa rum och all
den stora komforten i Villa Monte Parnasse mot den enkla, men
fridfulla lilla kammaren, hvilken hon blifvit van vid att kalla sin
egen, uti pensionen.
Änkefurstinnan Eveline Bolsky hade med ens blifvit så kall
och kylig mot sin dotter, hvilken hon förut på alla vis och sätt
sökt att framhålla samt äfven själf slösat beundran på.
Mariana sörjde nog däröfver, dock var det ingen hjärtesorg,
ty hennes mor var och förblef henne, trots allt, en främling.
Men Mariana förstod likväl orsaken till sin mors förändrade
lynne och uppträdande.
Allt sedan sir Augustinus S:t Johns första visit uti Villa
Monte Parnasse hade änkefurstinnan blifvit alldeles som förtrollad,
eller kanske ordet bortkollrad är bättre på sin plats i detta
fall.
Hon gjorde allt för att föryngra sitt utseende och höja sin
skönhet. Hon ville synas ung och älskvärd, under det att hon på
allt sätt höll Mariana så mycket som möjligt i bakgrunden och i
möjligaste måtto skild från sir Augustinus S:t Johns sällskap.
Och likväl hade hon helt nyligen gladt sig åt, att hon skulle
få se sig själf lefva upp genom sin dotter.
Men saken var, att hennes sinne var nyckfullt som vinden,
hvilken man ej vet, hvarifrån han kommer eller hvart han far.
Sir S:t Johns var också obestridligen en högst ämabel kavaljer,
och vid hans täta besök hos änkefurstinnan sökte hon på alla
möjliga sätt fängsla hans uppmärksamhet vid sig.
Sir S:t Johns visade stor artighet äfven mot Mariana, då
hennes mor lämnade honom tillfälle därtill. Men Mariana kände
vämjelse vid och hatade af själ och hjärta hans tomma och fadda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
