Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 56. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
607
den hårda modern och skild från den för henne så förhatlige sir
Augustinus S:t Johns, hvilken hade röfvat från henne hennes
moders huldhet och kärlek.
Oskuldsfull som hon var och utan någon särdeles stor
människokännedom, tyckte sig Mariana icke hafva något som helst
skäl att frukta någon snara uti Boris Bolskys erbjudna hjälp.
Hur, skulle hon också kunna frukta för honom, som så
vänligt närmade sig henne och åberopade sin säregna släktskap, då
han ville tvinga på henne en välgärning. Hur skulle hon kunnat
hafva fruktat något, den oerfarna unga flickan! —
Dufvan — den hvita dufvan hade kommit i den svarta
korpens klor.
*
Då furst Boris Bolsky aflägsnade sig från Villa Monte
Parnasse efter sitt betydelsefulla ”mellan fyra ögon?” med fröken
Mariana von Kampf, mötte han i korridoren hennes fransyska
kammarjungfru.
De växlade ett betydelsefullt ögonkast sins emellan.
Fursten nickade.
Kammarjungfrun stannade; när fursten sett till att ingen lyssnare
fanns, sade han i låg ton:
— I morgon afton, när änkefurstinnan begifvit sig bort på
supén hos sir S:t Johns, packar du i hast ihop fröken von Kampfs
tillhörigheter jämte dina egna — du tar därpå en droska och far
till stationen, köper dig biljett till Paris, reser med första lägenhet
dit — och där afvaktar du i hotell La Reine Anglaise — rue
Amsterdam — mina vidare befallningar. Men låt ej din matmoder
eller någon annan på minsta sätt ana dina förehafvanden och —
tig föröfrigt.
Ett belåtet leende drog vid dessa ord öfver den listiga och
koketta fransyska tjänarinnans ansikte, då fursten lade ett
guldmynt i hennes hand.
— Ers höghet kan tillfullo lita på mig, sade hon.
— Det är bra Bebé, sade han och lutade sig framåt samt
tryckte en kyss på hennes rosenröda och yppiga läppar. Då vi
väl hunnit till Paris, skall du blifva furstligt belönad för din
trohet emot mig.
— Ers höghet, svarade flickan, jag är eder ringa tjänarinna.
Hon myste därvid öfverlycklig, den unga, lättsinniga och
giriga kammarjungfrun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0607.html
