Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 61. Slutet på Marianas äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
644
Magdalena Friedrichs eller, då vi vilja kalla henne vid hennes
rätta namn, Magdalena Svennholms, blida musiklärarinna stå där
framför sig.
— Ni! utropade han.
— Ja, förlåt att jag störde er, bad Mariana.
— Ni har hört mina ord! inte sant?
— Ja, signor Orsini, svarade Mariana, under det att ett
svagt leende lekte på hennes läppar.
— Ni har varit här och jag har ej observerat er!
— Det var ej lätt för er att se mig.
— Ni har smugit er hit!
— Nej, signor, sade Mariana, som hade just som litet
roligt åt hans ifver och ej fattade humör för hans framkastade ord
om, att hon smugit sig på honom. Jag var här i parken långt
före er.
— Ni var det?
— Ja!
— I denna vilda del af parken!
— Ja, jag satt här i stengrottan, långt innan ni kom hit.
— För att lyssna!
— Nej, signor, svarade Mariana skrattande. Ej för att
lyssna; men jag vill inte på något sätt neka till, att jag kommit
att få höra edra sällsamma ord — alldeles ofrivilligt, jag
försäkrar er det.
Han strök sig därvid med handen öfver pannan.
— Men jag måste verkligen erkänna, tillade hon efter en
kort paus, att edra ord, som ni talade till er själf i er ensamhet,
voro mycket mystiska och att jag inte alldeles förstod dem.
Nu hade Orsini hämtat sig och sade, visserligen rodnande
och med något tvunget i stämman:
— Ni förstod mig ej?
— Nej, verkligen inte.
— Ej heller underligt. Tillstå, att ni fann mitt beteende
här i min ensamhet ganska löjligt, fortsatte han under ett tvunget
leende.
— Därtill vill jag inte alls neka.
— Ni trodde, att jag var en vettvillig.
— Nej, för ingen del, signor, hur kan ni tänka så. Jag
förstod er inte, det var allt. Och jag har ju för öfrigt inte med
edra göranden och låtanden att skaffa.
— Jag vill förklara mig.
— Jag är er tacksam därför, ehuru jag ej har någon rätt
till en förklaring från er sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
