- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
647

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 61. Slutet på Marianas äfventyr - Kap. 62. Attentatet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

647

elände. — Ah! Afskyvärde Boris Bolsky, du har spelat ett falskt
spel bakom min rygg! — Nihilist! — Anarkist!

Hon ryggade tillbaka mot soffan igen. —

Hvad hon nu hatade Boris och föraktade honom! Hvad hon
nu föraktade denne Orsini.

Hon blef maktlös, halft afdomnad.

Hon visete ej, hvad hon ville. Hon kunde ej tänka redigt.

Hon kände, att Orsini med sin arm slagen om hennes lif
hindrade henne att falla till jorden; hans andedräkt brände het
mot hennes kind och liksom i en dröm hörde hon honom hviska
till sig:

— Mariana! Mariana! Jag älskar dig! Jag vill rädda dig!
Jag vill dö för dig!

Hon hörde intet mera.

Sansen öfvergaf henne helt och hållet.

*



         Kap. 62.

         Attentatet.

Det var mottagning uti furst Boris Bolskys salong i Paris.

— Hvad har ni funnit? sporde fursten en herre.

— Jag han inte neka till, svarade han, att jag kände mig
just som litet tysk till mods, det vill säga något försagd, när jag
för första gången vandrade uppför de med mattor belagda trappor,
hvilka leda till prinsessan Matildas våning och min förlägenhet
ökades ännu mera, när kammartjänaren, förande in mig, med
hög röst nämnde mitt namn. — Detta torra namn, serveradt utan
all sås, utan hvarje titel, ljöd så underligt i mina öron, att jag
ofrivilligt sade till mig själf liksom Wallenstein:

Nu få vi se, hvad ett enda namn han vara vardt i ett
viktigt ögonblick.

Men knappast hade jag varit fem minuter i prinsessans
salong, förrän jag där kände mig lika väl som i ett aromatisk
bad. Redan efter den höga värdinnans första ord var jag åter
mig själf.

— Hur föreföll dig prinsessan?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0647.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free