Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 63. Ett nederlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
681
— Men hon hade bedragit sig. Hon led själf ett nederlag.
Blodet kokade i hennes ådror. Hon bet sig i läppen af
förargelse, att den blödde, och då hon rätade upp sig från den
lutande ställning, hon intagit mot konsolen, blänkte hennes blickar,
att de kunde sägas spruta eld.
— Död och afgrund! gnisslade hon mellan de hårdt sammanbitna
tänderna. Handsken är för andra gången kastad af min
moster. Men jag skall taga upp den, lita på det! — Jag skall
hämnas, kosta hvad det vill!
Hon gick upprörd fram och åter öfver golfvet lik en
tigrinna, som blifvit instängd i en bur.
Plötsligt stannade hon och stampade i golfvet samt hväste:
— Hämnd!
— Sedan hon därefter åter fortsatt sin promenad, tycktes
hon lugna sig något, och öfverläggande med sig själf mumlade hon:
— Det är bra, att sir S:t Johns är här vid Skagersbrunn.
Han är alltid i behof af penningar. Han är fal för mynt. Jag
skall begagna mig af honom och han skall hjälpa mig.
Hon ställde sig vid fönstret och såg utåt. Men den vackra
utsikten tycktes icke hafva något lugnande. Tvärtom.
— Ha! Du stolta moster! Du grefvinna Elsa Lohufvud!
Du, som en gång varit krogpiga i Karlstad, hvars sol du kallades!
Jag skulle bara ha önskat, att du varit ensam nyss, då jag
talade vid dig! Jag skulle hafva önskat det, på att jag måtte
hafva kunnat få säga dig rätt i ansiktet, hvad jag har på mitt
hjärta! — Jag skulle ha sagt dig, hur djupt jag hatar dig! Hvad
har du att yfvas öfver mer än jag! Himmel och helvete! Jag
skall krossa dig! Jag skall — ja, jag skall — — Jag skulle
hafva krossrt dig redan nu, om du blott varit ensam! — Du har
vågat skymfa mig! — Men jag skall veta att af två denna skymf.
Ha! Hade du blott varit ensam! — Men den där modedockan,
som du hade med dig — — — ha!
Ett muntert skratt hördes i detsamma från musikrummet.
— Ha! hvem skrattar! Hvad skrattar man åt! utbrast
Mathilda. — Tårar kunna följa på skrattet!
Hon gick fram till vattenkaraffinen och drack ett glas vatten,
som tycktes svalka hennes upprörda känslor.
I detsamma hördes från musikrummet ett anslag på pianot
och en vacker mansstämma sjöng med ädelt föredrag Den
landsflyktige af Esperence:
Hur lyder väl den jobspost du mig bringar,
Du mörka, tysta, dystra olycksbud?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
