Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 63. Ett nederlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
683
Den store okände, som vi åkalla —
Hans sol får lysa och hans dagg får falla
Till lika nåd för allt hvad sekter heter,
Fast i pagoder, nnder miraneter
De honom söka under skilda namn.
— Det är sant, gnisslade Mathilda. Jag söker den store
okände under namnet »hämndens gud!» Liksom folken under
krigstid anropa härskarornas gud, så vill jag anropa hämndens!
Ty kärlek endast är den oriflamma
Som strålar från hans tron i evig tid:
Men de, som ifrigast hans namn anamma,
Som vid hans lära och hans ord sig amma,
Dock hata dem, ej deras tro bekänna,
Fördrifva tänkarn och martyren bränna,
Predika men dock öfva ej Hans frid.
— Kärlek! Ett blott namn, ett tomt ord! Men hatet,
hatet! Ah, det griper om hjärtat; det pressar det tillsamman!
Det bringar smärta och det måste väckas till handling, om ej
hjärtat skall krossas sönder. Hatet måste mättas genom hämnden
— hat är världens högsta kraft — kärlek är ett tomt ord
— barnasagor.
Sången fortfor:
Hvad är då kristendom? Är den en kristen,
Som namn däraf af fadren fått i arf,
Men tjänar våldet, hatet, lögnen, listen
Och är en kämpe god åt fanatismen?
Är den det höga namn af kristen värdig,
Som fariseen lik sig tror rättfärdig?
O, du upplysta, mörka tidehvarf — — —
— Våldet! Hatet! Listen! — Ja, de äro de änglar, som
sväfva fram bland människorna på jorden. — Och du Elsa
Lohufvud! Står du inte gent emot mig såsom den stolte fariséen
i templet gent emot publikanen! — Men straffet väntar dig!
Hatet vakar! Och hämndens fackla har jag tänd i min hand.
Lågorna smattra och spraka redan! De skola snart nå dig och
som en häxa skall du brinna, du stolta krogpiga, som blef
grefvinna, du futtiga sol i Karlstad! Tvi dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
