Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 64. Intriger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
695
— Jag förbannar henne.
— Hon är er i vägen? frågade friherrinnan allvarligt.
— Ja, — hon om någon.
— Gör er loss från henne.
— Jag kan inte.
— Nonchalera henne.
— Därtill är hon för farlig.
— Hvarför det?
— Hon vet för mycket.
— Det är dumt.
— Ja, mycket dumt i sanning.
— Var då försiktig.
— Ja, jag måste på det noggrannaste vara på min vakt för
henne.
— Jag beklagar er!
— O, Mathilda! Ljufva Mathilda!
— Hon kanske älskar er!
— Nej.
— Och ni — — —
— Jag hatar henne!
— Nå, men hvarför i Guds namn gifte ni er då med henne?
— Det var nödtvång, klagade St. Johns. Ja, det var
verkligen nödtvång, som gjorde, att jag gifte mig med Bebé.
— Stackars vän!
— Hon kan inte förråda sin egen man åt bödeln — utan att
hon komprometterar sig själf.
— Nej, det har ni rätt i. — Det är detta, som håller er
tillbaka?
— Ja! Endast detta.
— Ohyggliga äktenskap!
— Ni har rätt.
— Det var af fruktan, ni gifte er med henne?
— Ja — hon tvingade mig därtill. Hon gaf mig att välja
mellan henne och bödeln.
— Och ni tog henne!
— Ja, fegt nog.
— Någon kärlek er emellan har således aldrig existerat?
— Nej, aldrig — — Men jag svär — jag har älskat er,
Mathilda, endast er, från den stund jag först såg er i bordellen i
Petersburg, där jag spårade upp er åt den gamle libertinen, med
hvilken ni sedan blef gift — ja, ni har mig att tacka därför. Men
jag svär er, att jag har älskat er från första stunden, jag såg er
och allt fortfarande — jag har varit lycklig, jag är fortfarande
lycklig endast i er närhet, Mathilda!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
