Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 65. Ett streck i räckningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
704
Näppeligen kan någon vidskepelse funnits så djupt rotad
och så allmänt utspridd som denna.
Den är en spökhistoria från nationens barndom, som ännu
vid tiden för denna berättelse gick igen och trots allt det åtlöje,
som man ägnade densamma dock är för intressant för att
förgätas och till och med utöfvade ett omedvetet inflytande på vissa
förhållanden.
Det var en tid — senare hälften af det sjuttonde århundradet
— då denna vidskepe]se just blef hufvudsymptomen af en
psykisk sjukdom, hvilken öfvergick den del af Europa, som då
kallades den bildade och isynnerhet den germaniska folkrasens
områden.
Trolldomsväsendet med dess häxprocesser och blåkullafärder
står med hemska drag tecknadt uti våra och med oss besläktade
nationers häfder från denna tid och måhända har eftervärlden,
som däruti ser blott yttringar af oförstånd, mörker och barbari,
lika orätt bedömt detsamma som samtiden, hvilken trodde på dess
realitet.
Visserligen bestod det endast af drömmar; men dessa
framkallades af en andlig febersmitta närmast jämförlig med
predikosjukan i den tid, hvaruti denna berättelse rör sig, S:t Veitsdomen
i äldre dagar.
Stoffet till densamma låg färdigt i den allmänt utbredda
folktron och däraf kom sig denna märkvärdiga öfverensstämmelse
i dessa drömmar, antingen de uppenbarade sig hos barnet eller
den ålderstigna, hos den bildade eller den okunnige på Tysklands
slätter och på Sveriges berg.
Ännu är denna folktro långt ifrån utdöd och det är ingenting
som hindrar, att ju densamma än en gång kan kvickna till lif
och blåkullafärderna åter komma i svang, ehuru man då såsom
bot mot det onda, säkert skall i stället för riset och bilan samt
bålet använda piller och kalla duschar.
Är det en oemotsäglig sanning, att hvarje vidskepelse är en
lämning eller ett minne af en föråldrad religionskult, så hafva
äfven begreppen af blåkullafärderna funnit sin förklaring.
De äro att söka i en hednisk gudadyrkan, hvilken af själfva
kristendomen blifvit förvrängd och förklarad såsom djäfvulskult
Härför tala de med blåkullafärderna förbundna sägnerna och
om trollpackornas besök i kyrkor och sysslande med tornklockorna
— dessa för de germaniska hedningarna så vederstyggliga
pjeserna.
Själfva besöken i Blåkulla anspela på offerfester, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
