Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 65. Ett streck i räckningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
706
Kejsar Karl lät då genast sin här kringränna det för öfrigt
otillgängliga berget i tanke att fånga hela hedningaskaran.
Denna påfann då följande puts för att reda sig ur klämman:
Kännande de kristnas fruktan för djäfvulen och äfven
kännande de begrepp, som de kristna hade bildat sig om underjordens
furstes och hans anhangs yttre former, beslöt den hedniska
offermenigheten att just genom dessa former skrämma sina
motståndare.
Till den ändan höljde sig de till offerfest församlade
hedningarne uti de slaktade, behornade offerdjurens hudar, satte sig
grensle öfver käppar och påkar samt sådana redskap, som varit
nyttjade vid tillredelserna af gästabudet på berget, såsom kvastar
med mera, samt kommo sålunda utstyrda med brinnande bloss i
händerna under tjut och skrik nedridande utför Blocksbergets
branta stigar rakt på fienden.
Försöket var djärft, men det lyckades.
Kejsar Karls här, som trodde sig se hela afgrundens makt
komma lösstonnande, tog till flykten och lät hedningarne komma
undan.
Är denna sägen tillförlitlig, så förklarar den nöjaktigt den
utstyrsel, folktron vanligen gifver påskkäringarna på deras
blåkullafärder. —
I Tyskland troddes dessa färder äga rum äfven på andra
tider än under påskfullmånen och synnerligast under den så
kallade valpurjisnatten, den trettionde april, hvilken af oss kallas för
Valborgsmässan och ännu i vissa landsändar firas med skott och
lusteldar.
Eljest är påsken den egentliga tiden för blåkullaresorna.
Trollpackorna afresa skärtorsdagen, ridande på kvastar,
ugnsrakor och dylikt. De begifva sig till Blåkulla, där de gästa till
påsknatten, då de återvända.
Då de resa i väg, hvilket ofta sker genom skorstenar, skräna de:
Hoppsan, hoppsan, häxasa!
Skorsten är nog bra att ha —
Påsk är inne, tiden hastar,
Blodigt sporras våra kvastar!
Huj och hej och hi och hopp!
Raskt på taket i galopp!
Hoppsan, hejsan, häxasa!
Skorsten är nog bra att ha!
o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
