- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
723

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 66. Societetslif på Skagersbrunn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

723

— Ja, det är en svår kvacksalfverska, sade doktorn och
hon borde sannerligen straffas.

— Jag tror, att hon fått betydligt mycket mer praktik,
sedan mor Kitta i pörtet dog, sade grefvinnan Louise Lohufvud.

— Mor Kitta i pörtet var en god kvinna, skyndade sig
grefvinnan Elsa Lohufvud att falla in.

— Ja, jag tror verkligen, att jag måste ge fru grefvinnan
rätt däri, sade doktorn. Hon gjorde åtminstone ej något ondt i
fråga om läkarevård, trots det att hon hade en massa underliga
spådomar, medels hvilka hon skrämde upp folket.

— Hon var god i själ och hjärta, sade grefvinnan Elsa;
men det låg något trolskt i hela hennes natur; jag tror, att
hennes sinne för det underbara var medfödt hos henne.

— Det är nog troligt, sade doktorn.

— Visst är, att hon gjort mera godt än ondt här i Värmland,
fortfor grefvinnan Elsa Lohufvud med värme, och den gör
illa, som kastar en skugga öfver hennes minne.

— En Värmlands S:t Ingemo! inföll grefvinnan Malin
Stålsko.

— Jag känner ej till S:t Ingemo, men att Mor Kitta var
en god och rättskaffens människa, så spåkvinna hon än var, det
är då visst och sant.

— Jaså, känner ni inte till S:t Ingemo, sade grefvinnan
Malin Stålsko.

— Jo, jag känner till henne mycket väl och har ofta varit
vid hennes källa, sade Brita Hvirfvelbom.

— S:t Ingemo, sade grefvinnan Malin, var en kvinna som
blifvit vördad i Götaland och som ansetts såsom synnerligen god
att tillkalla vid allehanda boskapssjukdomar. Mellan Dala och
Ljunghem i Västergötland står en offerlund, som af folket ännu
hålles i helgd och invid densamma finnes en källa, kallad S:t
Ingemos källa. — Helgonsagan om den heliga Ingemo finnes, enligt
hvad jag känner, ingenstädes antecknad och hennes lefnadshändelser
äro längesedan förgätna. Blott en sägen om hennes helighet
och källans underbara kraft att bota sjukdomar hos både folk
och kreatur fortlefver bland folket.

— Följande berättelse om den vidskepelse, hvilken därstädes
ännu i våra tider föröfvas af enfaldiga, har på begäran blifvit
ingifven till domkapitlet i Skara och jag har läst den under
ett besök som jag för någon tid sedan aflade hos domprosten
därstädes:

Af våra förfäder hafva vi hört, att Ingemo på sin tid varit
hållen för en helig kvinna, samt på det rum blifvit död och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0723.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free