- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
736

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 66. Societetslif på Skagersbrunn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

736

Han svarade med alldeles tydligt bemödande att icke säga
mer, än han kunde stå för:

— Ja, åtminstone är jag alldeles viss på, att jag ej älskar
dig för någon annans skull.

I ett annat hörn af rummet finna vi en äldre man och en
tio års gosse.

— Nå, Teodor, låt mig höra, hvad du ämnar bli, när du
blir stor? frågade gubben.

— Jo, det skall jag säga farbror. Jag vill bli filantrop.

— Hvad säger du, barn? Hur har du kommit på den
idén?

— Därför att pappa sade en gång, att filantroper alltid ha
så godt om kofvan — —

— Men, mitt herrskap, hvar är mylady S:t Johns?

— Ja, hvar är hon?

— Jag saknade henne redan vid tedags.

— Sir S:t Johns, hvar är er fru?

— Troligen på sina rum.

— Är hon illamående?

— Nej, det hoppas jag, att hon ej är. Men hon talade om,
att hon efter middagen var mycket trött och skulle taga sig en
lur; kanske John Blund dröjt kvar hos henne.

— Den stackars mylady! Skall ni inte låta väcka henne?

— Jo, jag hade just det i tankarne.

Han skickade en uppasserska för att väcka mylady.

Hon fanns ej på sina rum.

Där blef allmän undran.

— Jag tyckte verkligen, att jag på eftermiddagen såg
mylady S:t Johns gå upp mot Moohöjden.

— Store Gud! Hon måtte väl ej hafva träffats af någon
olycka?

— Vi få allt söka henne.

— Det är så mörkt.

— Vi få taga till lyktor.

— Min Gud så obehagligt, när en person så där mystiskt
försvinner.

— Skogen är stor.

— Ja, det är lätt att gå vilse där.

— Det finns så många branta stigar.

— Ja, och spångar öfver bäckarne.

— Vid dagsljus är det inte farligt att gå där.

— Nej, nej, men i mörker kan det vara farligt nog.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0736.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free