Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 66. Societetslif på Skagersbrunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
738
Sir S:t Johns spelade förskräckt och öfver sig gifven med
verklig talang.
Friherrinnan von Schönberg hade sina tankar för sig och
undrade, om ej myladys herr man hade haft något finger med i
spelet vid myladys försvinnande.
Doktorn kallade folk, och flera af de manliga och kvinnliga
kurgästerna gåfvo sig af ut för att leta. De följdes åt i grupper,
i hvilka flera personer buro lyktor.
En afdelning mötte inom kort en allmogekarl, som var iklädd
högtidsdräkt, bestående af långrock med veck baktill, ovanligt kort
väst, knäbyxor af skinn, hvita ullstrumpor med broderier i rödt,
kallade löver, rikt utsydd skjorta samt skor och hög hatt; vid
sidan hängde på rocken ett par grannt utstyrda vantar och röda
armmuddar, dessa voro förr alldeles nödvändiga för att göra
värmlänningens högtidsdräkt fullständig, antingen det var vinter eller
sommar.
Efter honom på några stegs afstånd kom en kvinna, äfven
hon i högtidsdräkt, bestående af fem kjortlar, hvilka buros öfver
hvarandra och hade samma randning; på hufvudet hade hon
bindeduk. Framtill öfver öfversta kjorteln bar hon ett konstväfdt
förkläde samt två löst hängande kjortelsäckar. Halsklädet, som
kallades ”spetakläde”, bars löst, ej nedstoppadt under lifstycket.
Liftröjan var blå och strumporna voro hvita med röda hälar, som
syntes öfver skorna.
Efter denna kvinna kom en äldre man på några stegs
afstånd från henne. Han var äfven helgdagsklädd och hade lång
”ståndkragsväst” samt en egendomligt sydd rock, som var hopfäst
öfver bröstet med hyskor och hakar. Mössan, en så kallad ”karpus”,
bestod af en slags hjälmformig toppmössa.
Dessa personer voro på väg hem till ungfolket från ett
bröllop. Den förstnämnde karlen var brudgummen, kvinnan var
bruden och den efterföljande mannen var brudens far och giftoman,
hvilken skulle se till, att brudfolket ej oroades på
hemvägen.
Det var en sägen i Värmland den tiden, att brud och brudgum
skulle färdas hem från bröllopet utan att säga ett ord och
först i hemmet skulle de få tala.
De sökande från Skagersbrunn stannade och tilltalade
brudgummen.
Genast var giftomannen framme och röt:
— Sen I inte, att det är brudfolk, skrämmen ej bort
tomtarne.
Doktorn, som var med i klungan, kände väl till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
