Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 68. En öfverlistad räf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
753
— Jo, svarade doktorn, ofta nog beror slöheten på till
exempel att en person känner vämjelse för att lägga hand vid
endast tjugondedelen af det arbete, som behöfves för att åstadkomma
en knappnål eller vid blott hundradelen af det arbete som
fordras för åstadkommandet af ett ur — medan han känner med
sig, att han äger ett öfverflöd af kraft, för hvilken han saknar aflopp.
— Mycket eget-
— Ofta nog är han en upprorisk natur, som icke kan lida
den tanken att, för andras vinning, ett helt lif sitta lutad öfver
ett arbetsbord, endast för att han icke haft den försiktigheten
att låta sig födas i ett palats.
Man skrattade åt denna ordvändning.
— Till slut, fortsatte doktorn, finnes det ett slags slöbockar,
hvilka icke mäkta på ett tillfredställande sätt utföra det
arbete, de hafva sig förelagdt.
— De äro nog de flesta i sin kategori.
— När de se det ofullständiga arbetet, de lämna ifrån sig,
ehuru de ansträngt sig att göra sitt bästa och när de märka, att
det aldrig vill bli bättre, då gripas de af hat först och främst till
sitt eget arbete och sedan till arbetet i allmänhet.
— Det är förklarligt.
— Tusentals arbetare och konstnärer, mitt herrskap, komma
med hvarje år, som går, just därhän.
— Ja, ja, tyvärr!
— Den återigen, som i ungdomen lärt att traktera ett
instrument eller att handtera en hyfvel, såg, pensel eller fil, så att
han själf märkt, att ban förmått åstakomma något vackert, den
uppger icke i första taget det instrument eller det verktyg, som
förskaffat honom glädje och tillfredsställelse, hans konst blir för
honom alltid nog och tröttar aldrig men vederkvicker ständigt.
— Detta är en stor lefnadsvishet, herr doktor.
— ”Slöbockar”, lättingar och förbrytare — dem skär man
ofta nog öfver en kam.
— Men det är allt hårdt gjordt.
— Det är nu en gång så.
— Ja, man uttalar ju ofta en dom utan att göra klart för
sig förbrytelsens verkliga orsak.
— När slöheten hos ett barn beror på blodbrist, bör man
laga, att barnet får tillräckligt med blod, innan man börjar proppa
dess hjärna full ined mer eller mindre nyttig kunskap.
— Det är också min tanke, sade kapten Hvirfvelbom.
— Gör barnet kroppsligen starkt, sänd ut det på landsbygden
eller till kusten, visa det i det fria, hur världen ser ut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
