Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 68. En öfverlistad räf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
760
— Och därför påstår jag, att borgarståndets döttrar, som
nu till ingen nytta förstöra sin tid, äro högst beklagansvärda.
— Det är sant.
— När doktorn talade om arbetets välsignelse, kommer jag
att tänka på en historia, sade Hvirfvelbom.
— Så där, äro vi nu där igen! utropade hans fru.
— En godsägare och en luffare träffades. Då luffaren bad
om en penning, sade godsägaren:
— Jag ger aldrig allmosor; men vill ni ha arbete, så skall
ni få.
Därpå svarade luffaren:
— Ursäkta, herr brukspatron, att jag säger som sanningen
är. Arbete är mitt största nöje; men jag har sorg för närvarande,
och jag måste därför afsäga mig hvarje nöje.
— Jo, det var mig en diplomat, ha, ha, ha!
— Apropå diplomat, så — — —
— Så så — — nu ger det ena ordet det andra! Ja, jag
säger det! När herrarne börja på att berätta historier, så äro de
outhärdliga.
— Nå, hur var det med diplomaten?
— Det var nog ej fråga om en diplomat, utan blott om
ett diplomatiskt svar. — En resande gick fram och åter i en
väntsal och väntade ifrigt på ett tåg, som redan var tjugu
minuter försenadt. Han vände sig till portieren och frågade:
— Hör, portier, när tror ni, att det där välsignade tåget
kan vara här?
Portieren svarade gladt tröstande:
— Tja! Det är inte godt att säga; men ju längre herrn
väntar, desto närmare kommer det.
— Skön tröst.
— Men det var diplomatiskt svaradt, medgif det!
— Gärna.
— Det talades, nyss om en luffare. — I Karlstad hände
det en gång, att en tiggare under åratal besökte samma hus
och tiggde. — Han fick alltid af min fru fem öre. — En dag
muttrade han för sig själf, under det att han gick utför
trappan:
— Bara fem öre! Det är väl åtminstone tio år, jag tiggt
i det här huset — då tycker jag, att det väl kunde vara på
tiden, att jag finge en liten påökning.
— Hvilken oförskämdhet!
— Ja, men det är galghumor i det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
