Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 70. Herrskapet Hallonskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
786
— Nu skulle det då ändtligen bli slut med mina irrfärder.
— Inte för tidigt.
— Vi gingo åstad för att uppvakta den blifvande principalen,
hvilken befanns vara stadens postmästare.
— Postmästare! sade Anders efter. Han trodde, att han
hade hört orätt.
— Jo, jo men, sämre var det inte.
— Skulle du bli postiljon?
— Hos honom uppstod en egendomlig konversation.
Postmästaren talade spanska, skräddaren-agenten tyska och jag svenska.
— Kunde du inte spanska då?
— Nej, hur skulle jag ha huunit lära mig det. Några ord
kunde jag, men det enda språk jag talade var för öfrigt blott min
ärliga värmländska.
— Jag tycker mig se den där scenen hos postmästaren.
— Ja, den var dråplig, må du tro.
— Hur buro ni er åt!
— Jo, där utfördes gester, den ena vidlyftigare än den
andra och alla möjliga grimaser.
— En syn för gudar!
— Talar ni spanska? frågade postmästaren mig på spanska.
— Han är svensk, sade tysken på tyska.
— Tackar allra ödmjukast, sade jag på min värmländska
dialekt och gjorde alla möjliga krumbukter, alldeles som en
vänskaplig hund, när den efter en lång frånvaro får se sin husbonde
åter.
— Jo, det var trefligt! inföll Anders och smuttade på toddyn.
— Föröfrigt, fortfor Hallonskog svarade jag ”ja” och ”jaha”
till allt och gjorde minst tio bugningar i minuten, därmed
bevisande, att en svensk trädgårdsmästare också kan vara mjuk i
ryggen.
— Nå fick du plats på det där sättet!
— Ja, slutet på visan blef, att jag genom tecken anbefalldes
att hämta mina saker till posthuset.
— Nå så var du då rangerad karl.
— Jag var ej sen, må du tro, att efterkomma den där
befallningen gifven medels teckenspråk och i min förtjusning
pratade jag så mycket svenska med värden på logiet, att han, som
inte förstod ett ord, af hvad jag sade, blef rent af yr i mössan
och alldeles visst önskade mig för hin i våld.
— Nå han blef ju af med dig också.
— Ja. Med utropet: Morjens min gubbe! begaf jag mig i
väg med mitt pick och pack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
