Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 70. Herrskapet Hallonskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
788
— Nå hur bar du dig nu åt?
— Jag hade visserligen aldrig hemma i Värmland sysslat
med köksgöromål; men hvad skulle jag göra i min dilemma? Jag
bockade mig och sade: ”Jaha — ska bli!”
— Jag tycker mig se dig!
— Sedan visade postmästaren mig mitt rum, som var beläget
högst uppe under taket och jag gick till hvila — men den
natten kunde jag inte sofva.
— Nej, nej, det var väl inte heller så underligt.
— Jag steg tidigt upp följande morgon — —
— Och började dina kock-sysslor?
— Ja, jag skar skinkan, så godt jag kunde, kokade kaffe
och ägg och dukade fram anrättningen, så att allt var klart, när
postmästaren kom ut klockan fem.
— Nå, hur var han till lynnet?
— Jo, han måtte ha funnit allt godt och bra, ty han
nickade åt mig med belåten min.
— Ser man på!
— Sedan han ätit, for han genast till staden, lämnande mig
ensam med mina funderingar.
— Hur kände du dig?
— Mina tankar voro allt utom glada.
— Jag gissade det.
— Men jag tog fram Evas porträtt — jag hade fått ett
sådant af henne — kysste det och tänkte, att jag i alla fall
skulle ha min hjärtans kär, det finge för öfrigt gå hur det ville,
och den tanken lättade mitt sinne betydligt.
— Den kärleken! Den kärleken! inföll Anders.
— Klockan half sju på morgonen fick jag göra bekantskap
med husets värdinna, som vid den tiden infann sig i köket.
— Å tusan, fanns det kvinnfolk i huset.
— Lita på det.
— En ung, stilig fru?
— Nej, det var en välmående matrona med vänliga drag.
— Nå!
— En ny rond gjordes nu i husets skafferier och källare.
— Fortfarande under samtal medels pantomimer?
— Ja.
— Jag kan inte annat än skratta, du får förlåta mig det.
— Hon antydde för mig, att hon skulle ha frukost klockan
åtta.
— Samma sort som postmästaren kanske?
— Ja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
