Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 70. Herrskapet Hallonskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
793
— Han förstod nu, att mitt beslut var oryggligt, hvarför
han icke vidare gjorde några övertalningsförsök.
— Jag tror, att jag stannat, om jag varit som du.
— Vid afskedet fick jag utom min lön ett guldmynt af
postmästaren och han gjorde mig en vänlig erinran om, att om
jag någon gång kom i trångmål, så skulle hans dörr alltid stå
öppen för mig.
— Det var ju en hederspascha!
— Med angenämt minne skildes jag sålunda från dessa
hjärtegoda ooh vänliga människor, i hvilkas hus jag dock uthärdat
så mycken ängslan.
— Slutet godt, allting godt!
— Samma afton köpte jag biljett till Bounos Ayres och
steg så tåget. Biljetten tog hårdt på kassan.
— Det är dyrt att resa.
— Nu är det att märka, att jag ej hade ätit något sedan
morgonen, att jag gått den långa vägen från postmästarens farm
till staden och att det skulle dröja tre — säger tre — dygn,
innan jag kom fram till Buonos Ayres.
— Nåå?
— Tåget stannade vid vissa stationär, där måltider intogosr
men dessa voro dyra och afgiften måste erläggas, innan man åt.
— Hur bar du dig åt?
— Som jag var rädd om återstoden af min kassa, fick det
första dygnet passera, utan att jag förtärde annat än dricksvatten.
— Det var mig en kamel!
— Det gick tämligen bra för sig.
— Ja att svälta ett dygn går väl an.
— Men redan på andra dagen började magen kännbart
knarra, utan att dock vinna göhör.
— Du hade kunnat blifva sjuk.
— På tredje dagens morgon kände jag mig emellertid så
utsvulten, att jag när som helst var färdig att svimma.
— Ohygglig situation.
— Men ännu rörde jag ej kassan.
— Du är då också envis utan like.
— Så kommo vi vid middagstiden till en station, där
konduktören utropade: 20 minuters uppehåll! Middagsstation!
— Hvad sade magen då?
— Passagerarne hoppade ur kupéerna och försvunno in i
matsalen.
— Det var svårt att se? Hä?
— Jag och några andra olyckskamrater sutto kvar i kupén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
