Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 71. En afrättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kap. 71.
En afrättning.
Vi måste göra en titt till Sydamerika.
Alldeles invid Jerkers farm hade ett förfärligt öfverfall af
indianer på hvita skett.
Af de trehundra indianer, som blifvit tillfångatagna, för det
att de anställt ett blodbad bland de hvita i Argentina, blefvo
trettiosju, dem man kunnat öfverbevisa om mord och våldtägt, dömda
att mista lifvet genom hängning.
De flesta bland dem bekände öppet, att de hade deltagit i
flera fäktningar, men de bestredo den, som de sade, ogrundade
beskyllningen att med berådt mod hafva dödat några hvita
innevånare.
De blefvo dock dömda till hängning.
På morgonen af den dag, som skulle blifva deras sista,
skakade de hand med de personer, som å tjänstens vägnar hade
infunnit sig hos dem i fängelset, och togo af dem ett så högtidligt
afsked, som om de förehaft en lång resa med det gladaste
syftemål.
Hvar och en af de dödsdömda hade efter tycke och smak
färgat sig i ansiktet med några färska strimmor af cinnober och
ultramarin, skenbarligen i afsikt att visa sig så muntra och
utsirade som möjligt.
Därpå började de sin dödssång.
En af dem, som allmänt kallades ”den hvita hunden”, bad,
att man ej skulle pålägga honom några bojor; ty utan sådana
skulle han nog ändå hålla ned sina händer
Dock kunde denna begäran naturligtvis icke beviljas.
Sedan alla voro fjättrade, ställde de sig i en rad och
uppstämde för andra gången en mycket gripande dödssång.
Nu inträdde pastor Ravoux.
Efter ett tal till de dödsdömda föll han på knä och läste
på indianernas språk några böner, hvarvid indianerna läste efter.
Därefter påsattes dem den vanliga hufvudbetäckningen, som
räckte dem blott till pannan, hvarigenom deras målade ansikten
blefvo så mycket mer framstående, och det syntes tydligen, att de
buro dessa hufvudbonader med blygsel och missnöje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
