Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 72. Jerkers farm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo, sade Jerker, Malena bodde i en af socknarne på
gränsen mellan Värmland och Nerke och hon var så ful, att när
hon kom in på ett ställe, där en klocka fanns, så stannade den
af förskräckelse.
— Det var det värsta jag hört, utropade Adèle.
— Nå mins du, när Per Persson skulle till att dö men inte
ville förlåta handelsman i Grönby.
— Nej, sade Jerker skrattande. Hvad är det för historia?
— Jo, bonden Per Persson låg sjuk och man trodde, att
han skulle till och dö, hvarför prosten kom till honom för att tala
religionens ord med honom och bereda honom till döden:
— Min käre Per Persson, sade prosten, då edra dagar nu
tyckes, mänskligt att se, vara räknade, bör ni hysa ett försonligt
sinne mot alla edra medmänniskor och förlåta hvarje eder
tillfogad oförrätt. Gör ni det?
— Ja vördig prost, jag förlåter alltihop, svarade bonden —
— men så ändrade han sig han sig hastigt och sade — — nej,
det var sant, handelsman i Grönby förlåter jag aldrg.
— Hvad har han då gjort er för ondt? frågade prosten.
— Hvad han har gjort mig! sade Per Persson ifrigt. Han
har gjort mig så mycket, så att jag i lördags köpte af honom
tre marker sill och de voro ruttna hvarenda en. Och det förlåter
jag honom aldrig.
— Sådant prat!
— Sjung en bit till för oss Axel, bad Adèle.
Hon behöfde ej be två gånger. Axel Lejonman stämde sin
guitarr och sjöng så vackert denna högstämda bit.
Rundt kring nejden vigda malmen
Manat oss till Herrans gård.
För att helig gudstjänst fira
Och för själen söka vård.
Menighetens blickar vändas
Nu i denna helga stund
Hän till samlad ungdomsskara
Invid templets altarrund.
Ungdom, du som dig har pyntat,
Templet klädt i högtidsdräkt,
Är du själf för Herran smyckad,
Har ditt hjärta känt en fläkt
Af Guds ande, som så mäktigt
Talar med sin kärleks röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
