Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 74. Skvaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
820
— Hvilken skada, att en så skön kvinna skall vara så illa
utrustad, hvad dygd beträffar.
— Ja, ja men!
— Men det är då förstås inte så mycket att undra öfver,
att man finner sådana där hvinnor i en stad, då det på landet
är godt om dem.
— Säger du, att det är det?
— Ja. — Det är ohyggligt, hvad osedligheten tilltager mer
och mer för hvarje år.
— Det är kärlekens skull, sade Ek skämtande.
— Hur skall detta sluta! beklagade sig prästen.
— Det är ju prästerskapets sak att vrida tiden rätt, om
den kommit ur led, skämtade Ek.
Men den bekymrade prästen tycktes ej vara hågad för
skämt i detta ämne utan fortfor med sin jeremiad:
— I kunnen veta, hur det står till i den församling, där
jag tjänstgör, då jag omtalar, att, sedan jag kom dit såsom präst,
hafva af de tolf par, som jag vigt samman, ej mer än fyra brudar
varit utan arfvingar före denna heliga ceremoni.
— Det goda folket tänker på, att världen behöfver förökas,
eller rättare sagdt mänskligheten, fortsatte den skämtsamme Ek.
— Men det kan ej vara på annat sätt, fortfor prästen, då
den kvinna, som bryter mot dygdens bud, ej allenast blir ostraffad
— ty en hemlig tillrättavisning af religionsläraren, hvad betyder
den? — utan hon äfven oftast blir beskärd samma anseende
som en dygdig kvinna.
— Nå än sedan, käre bror, sade den oförbätterlige Ek,
hufvudsaken är ju, att det föds barn till världen.
— Finge jag styra och ställa, som jag ville, grep prästen in
med kraft, så skulle denna osedlighet, denna styggelse både inför
den allseende och oss, hans tjänare, betydligt aftaga, ja kanske
till och med kunna utrotas.
— Det vore fan! sade Ek.
— Det skulle den, sade prästen bestämdt.
— Nå jag må säga, inföll den andre, något äldre prästmannen.
Hur skulle min bror då bära sig åt, om jag får lof att
fråga?
Och han satte glaset, som han ämnat föra till munnen, åter
ned på bordet.
— Jo, sade den yngre prästen, jag skulle upplifva det gamla
straffet för en fallen kvinna: Hon skulle ha ris och offentlig
kyrkoplikt.
— Nej min bror, sade den äldre prästen, det vore helt visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
