Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 76. Spökhistorier i väfkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och du? sporde Bernhard skälmskt.
— Mig kan det, såsom varande karl, ej göra något.
— Jaså, sade Bernhard. Men jag tyckor det skall bli
roligt, att göra syster min litet förlägen.
— Men — — —
— Se så, kom och resonnera inte!
Han nästan drog Setterlund med sig in i väfkammaren.
I det rum, dit de båda herrarne nu trädde in, stod en
väfstol vid ena fönstret, en soffa vid motsatta väggen och framför
en stol, som hade sin plats bredvid väfstolen, stod en spinnrock
omgifven af så kallade ”spoltutor” af papper.
Mamsell Eva satt i väfstolen klädd i en röd och hvit,
tunn bomullsklädning, hvilken icke allenast fördelaktigt visade
hennes vackra växt utan äfven de hvitaste skuldror — ty
klädningen var gammal och därför mer än tillbörligt urringad.
Ehuru mamsell Eva var så lätt klädd, hade likväl arbetet
i förening med värmen färgat hennes kinder med en stark, röd
färg.
Hon var sysselsatt med att, hvad man på väfspråket kallar
”bygga” och hon hade därför sitt hufvud nedlutadt, då herrarne
kommo in, hvarför hon ej observerade dem, förr än hennes bror
smugit sig tätt bakom henne och satt sina händer framför hennes
ögon.
— Ah! Släpp mig! Släpp mig! Hvem är det? skrek
mamsell Eva förskräckt och Bernhard släppte henne äfven.
Men då hon nu såg upp, stod magister Setterlund midt
framför henne.
Hon blef förlägen och litet missnöjd samt skyndade att
taga ett kläde, som hon lagt öfver ”släjdet” och betäckte
därmed sin hals.
— Hur kan du sitta så här, då det i rappet är middag
och främmande väntas! Skynda dig, om du vill ha dessa läckerbitar
färdiga till middagen! ropade Bernhard och visade fram
andungarne.
— Gå din väg, och gå magistern också, så att jag kan få
komma in i min kammare och kläda mig, sade mamsell Eva
harmset.
— Ah, se så sjåpa dig inte, sade Bernhard.
— Och dina änder får du inte till middagen.
— Hvarför det? sporde brodern förvånad.
— Jo därför, att det inte kommer något främmande.
— Inte!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
