Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 76. Spökhistorier i väfkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
852
— Det tror jag då inte på, sade mamsell Eva, men att
osaliga andar gå igen, det tror jag, och nog tror jag, att den där
förföraren till pastorsadjunkt går igen alltid, ty inte kan väl hans
ande få någon rö i evigheten.
Setterlund förbannade henne i sitt sinne, för det att hon
ständigt återkom till detta ämne. Men han måste hålla god min
och fortsatte:
— De personer, hvilka icke äro i stånd till allvarligare
betraktelser, bibehålla ända till dödsstunden tron på tecken och
syner, hvilka blifvit inpräglade hos dem i barndomen.
— Det förstår jag så väl.
— Sådana personer, min nådigaste mamsell Eva, undersöka
icke sanningen af de begrepp, hvilka i dess späda ålder hafva
blifvit inympade på deras sinne och hvartill föräldrarne ofta tagit
sin tillflykt under deras svaga bemödanden att styra barnen.
— Man borde aldrig skrämma barn.
— Men det göres. Hur ofta hafva icke till exempel föräldrar
sagt barnet, att om det icke upphör med sitt skrik, man skulle
stänga in det i en mörk skrubb, dit spöken skulle komma för
att taga det.
— Så hafva aldrig mina föräldrar sagt till mig.
— Nej, därtill hafva prosten och prostinnan varit för
rättänkande. — Men hvilket outplånligt intryck måste icke en sådan
hotelse göra på det unga sinnet, helst då denna hotelse vanligen
användes under ögonblick, då barnets känslor äro våldsamt
skakade.
— Usch ja!
— Vidskepelsen blir stark, då förståndet icke är tillräckligt
utbildadt för att genom besinning och eftertanke kunna afkasta
det ök, som rädslan redan i barndomen pålagt sinnet.
— Det är naturligt, att så skall vara.
— Den mera bildade och upplyste, som är van att pröfva
sina känslor och som undersöker grunderna för sin tro, befrias
väl af omdömesförmågan från en ogrundad fruktan; men han står
dock vanligtvis här i lifvet till en viss grad under kontroll af
de förutfattade meningar, hvilka redan i yngre åren blifvit
inympade på honom.
— Jag undrar det ändå.
— Jo, mamsell Eva, tron på öfvernaturliga syner, änskönt
den icke är så allmän som i forna tider, är likväl fortfarande
ganska inrotad.
— Jag vet inte jag, hvad jag skall säga därom.
— Tänk blott på några af dessa syner, hvilka äro ovanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
