Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 76. Spökhistorier i väfkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
855
Han öppnade ögonlocken.
Tre fantastiskt klädda fruntimmer sågos vid ena väggen af
rummet och de sjöngo en högtidlig likpsalm.
— Gräsligt! sade mamsell Eva darrande på målet.
— Husarofficeren lyssnade till sången en stund med
välbehag men ledsnade slutligen därvid.
”Mina damer”, sade han, ”Eder sång är visserligen rätt
vacker, men något enformig; skulle ni inte behaga byta om
melodi?”
Kvinnorna fortsatte emellertid med samma sång.
Husarofficeren undanbad sig denna underhållning, men de afbröto dock
icke sången och han blef slutligen förargad.
”Mina damer!” utropade han. ”Jag måste anse detta såsom
ett puts i afsikt att skrämma mig; men då jag äfven anser det
såsom en ohöflighet mot mig, så skall jag nog veta att få slut
på saken.”
Han började fingra på pistolerna.
Kvinnorna fortforo likväl att sjunga.
Då blef han förargad på allvar.
”Fem minuter”, sade han, ”skall jag vänta, men därefter
skjuter jag.”
Sången fortfor. De fem minuterna voro förbi.
”Jag gifver er ännu tid, mina damer”, skrek officeren,
”medan jag räknar till 20; men då smäller det!”
Denna hotelse hade lika liten verkan som den förra.
Han räknade 1, 2, 3, o. s. v. Men då han kommit till
sluttalen 17 — 18 — 19 gjorde han långa uppehåll och ännu
obesluten för, om han skulle skjuta eller icke, tillade han den
förklaringen:
Pistolerna äro laddade!
Damerna läto sig likväl af ingenting störas.
Dä utsade han slutligen: 20!
Han afsköt pistolerna mot de musikaliska damerna — men
de fortforo likväl att sjunga.
— Men i Guds namn, då var det ju verkligen spöken!
utropade mamsell Eva, hvilken alldeles upphört att väfva under
denna berättelse och satt lutad framåt med handen mot kinden,
och armbågen stödd mot väfstolen samt lyssnade.
— Husarofficeren, som blef mycket öfverraskad af skottens
misslyckade verkan, fick ett anfall af illamående, som varade
ganska länge.
— Det undrar jag sannerligen inte på. Det var ju
verkligen spöken, fastän magistern säger, att sådana ej finnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
