- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
857

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 14. Tårar båta föga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


         Kap. 14.

         Tårar båta föga.

En månad hade förflutit.

Magister Setterlund såg sig verkligen nödsakad att utföra
sin plan, den nämligen, att uppväcka kärlek mellan Bernhard Ek
och Ulla.

Ehuru svårt han därvid hade att kunna öfvertala Ulla,
lyckades detta honom slutligen så till vida, att hon under tårar
lofvade honom att, så vidt det var henne möjligt, öfverflytta sin
kärlek från Setterlund till Bernhard Ek.

I början var denna hennes känsla långt ifrån verklig, men
slutligen, då hon fann, hvilken skillnad det var mellan hennes
förförare och den ädelsinnade prostsonen, väcktes hos henne en
ren, en verklig kärlek till Bernhard och hon var så mycket
olyckligare, som hon visste, att hon bedrog honom, den ädle, gode
mannen.

Under dessa förhållanden var Bernhard i sjunde himlen, ty
han anade ej något bedrägeri.

Blott ett hinder låg i vägen för hans sällhet. — Han hade
gjort sina ”föreställningar för far och mor” för att få deras bifall
till sitt giftermål med Ulla; men han hade ej lyckats däruti.

Därför reste han in till Karlstad till kyrkoherden Förberg
för att öfverlägga med denne och hans vän handlanden Westerberg,
huru han borde ställa sig.

*



Det var en härlig söndagsmorgon i augusti månad.

Det ståtliga prästbostället låg där så täckt och speglade
sig i insjöns lugna böljor samt tycktes så fridfullt vinka till sin
granne, det hvitmenade templet på motsatta stranden, från hvilket
klockornas högtidliga ljud manade till andakt.

Från alla håll syntes snygga och i sina bästa kläder
utstyrda bönder och bondkvinnor närma sig kyrkan.

Men en del kvinnor gingo ej direkt till kyrkan utan besökte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0857.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free