Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 78. Jordbäfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
872
— Hvad mer kan jag säga?
— Du behöfver inte säga något.
— Jag älskar Magarita.
— Som ormen älskar fågeln.
— Guds moder vet, att jag ingenting älskar högre på jorden
än Magarita, sade Pietro varmt.
Margarita satt i ett hörn af rummet och under det att
näktergalen i buren öfver hennes hufvud sjöng och jublade, kastade
hon en förstulen blick till sin älskare och denna blick eldade
honom såsom varmt vin.
— Jag bryr mig inte om någonting, utropade Pietro, men låt
Margarita bli min!
— Hä? sade Becchi.
— Hon är min kropp och nästan min själ, fortfor Pietro
eldigt och jag blir hellre evigt fördömd, än jag förlorar henne.
— Sakta, sakta, hviskade Fra Angelo. Gudlösa ord äro ej,
fastän mången tror det, bevis på kraft. De äro syndiga.
— Och han tror, att jag skall låta honom, en så grof
syndare, få Margarita! hånade gamle Becchi.
Den unge munken, Fra Angelo, hvilkens jordiska syften hade
försvunnit i och med klostrets konfiskering och hans eget
bortdrifvande därifrån, vände sig till Magarita.
— Syster, sade han med en mjuk och innerlig röst, vill du
gifta dig med en man, som din far tycker så illa om ?
— Ja, svarade hon, om denne man är Pietro.
När gamle Becchi hörde dessa ord, förvreds hans ansikte af
ilska.
— Åhå, här konspireras! röt han, så som endast en ursinnig
naturaliserad sydamerikansk spanjor kan ryta. I ären alla emot
mig. Jag, husets fader, är af ingen betydelse här vid lag. Till
och med min son kommer från klostret och säger: Fader! Du
är en gammal dåre, som ej begriper världen! Snart blir jag nog
tillsagd om, att jag ej kan föra spaden. Nu för tiden kan man
ej tro på det andliga hos munkarne. De bekänna sina synder och
stoppa sina magar fulla. Men vid den heliga Genoveva, jag svär,
hören mig alla, att så länge jag lefver, blir det ej något äktenskap
af mellan Margarita och Pietro Sanzi. Gå härifrån, flicka,
gå till ditt rum! Och får jag en gång till höra från dina
vanhelgade läppar, att du kan älska den man, som din far hatar, så
slår jag dig! Jag slår dig, säger jag. Trots ditt fagra utseende
och ditt älskvärda satt, hycklerska, skall jag slå dig; kom ihåg
det. Ja, vore du blott ett barn, så skulle jag dock slå dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
