Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 78. Jordbäfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
874
— Han är död!
— Det gör detsamma; vi måste en gång dö, svarade hon.
Just som hon sade detta, hördes ett utrop, hur nära eller
hur aflägset kunde de båda syskonen ej bestämma.
— Det är Pietro, sade Margarita och hennes röst förändrades
ögonblickligen. O, Angelo, vi blifva räddade.
— Endast Gud vet det, sade Fra Angelo.
Nu först fick han klart för sig, att han var fastnaglad vid
golfvet af en timmerstock, som fallit öfver hans ben.
— Är du fri, syster! frågade han kväfvande ett skri af
smärta.
— Något ligger på mina fötter, men det gör ingenting. Om
det ej vore för sand och grus, som falla, när jag rör mig, som
jag måste vara stilla, vore det väl. Men hur är det med dig,
broder?
— Såväl som Gud önskar, svarade munken, åter kväfvande
ett anskri af smärta.
För andra gången hördes nu Pietros röst.
— Ären I vid lif därinne?
— Svara honom, hviskade Fra Angelo.
— Ja, svarade Margarita, med undantag af far. Han är död.
När hon sagt detta, förvånades hon öfver, hur lätt och lugnt
hon yttrat det.
— Och med mig är det ingen fara, ropade Pietro. Jag skall
gräfva, tills jag träffar på er. —
Ehuru de under långa, långa timmar lyssnade till hans
arbete i ruinerna, tycktes detta dock vara fruktlöst.
Ett par gånger hände det, att en massa murbruk föll ned på
Fra Angelos hufvud och han försökte att skratta åt obehaget;
men det misslyckades, ty han kände, hur smärtan långsamt kröp
från hans fastnaglade ben till hjärtat.
Pietro ropade, att han var trött.
— Gå till hvila, caro mio,[1] svarade Margarita.
— Och du också syster, sade Fra Angelo. I morgon blifver
du räddad ur detta elände.
— Blifva vi räddade, rättade hon sin bror.
— Ej godt att veta. Du har många svårigheter ännu att
utstå i världen, jag har öfvervunnit mina. Syster, hölj ditt hufvud
med dina armar, det är säkrare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
