Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 80. På nyårsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
895
upp på nytt och beskåda allt detta, så skulle den utan tvifvel
göra tämligen stora ögon. För oss är det kanske, när allt kommer
omkring, icke konstigare att idka ordentlig skeppsfart genom
luften än att bygga — luftslott, hvilket senare likväl är ett af
epokens utmärkande drag.
— Jaså, kapten Hvirfvelbom behagar skämta och tror ej
på luftseglatsen! utropade häradshöfdingen.
— Nej, uppriktigt sagdt tror jag ej därpå mer än på
uppbyggandet af sådana luftslott som ej ramla, svarade kaptenen.
Han fick alla damerna på sin sida.
I detsamma intonerades till pianoaccompagnement af en
vacker sopranstämma följande sång:
Kommen vackra blommor,
Flygen gärna i min famn:
Ej så lätt min lustgård tömmes,
Ty ju världen är dess namn.
Lik en zefyr bifall hviskar,
Som en storm det stundom far,
Men när alla äro borta,
Har jag mina blommor kvar.
Men stormen sliter bladen från blommorna bort,
Vissnade alla äro de inom kort.
Bifallsstormen ack väl en storm den är
Och världens hyllning ock en eld, som förtär.
Låt mig ej af flärden dåras,
Sinnet ödmjukt gör och rent.
Ej af något jag kan såras,
Om min själ med himlen städse är förent
Ja, konsten är ett barn, som ofta vilse går
Och mången gång det icke hemmet når.
Men vid osynlig hand, jag vandrar trygg min stig?
Och vinner ära jag, o fader! den ju tillhör dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
