- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
902

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 80. På nyårsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

902

Sådan, mitt herrskap är historien om tillkomsten af den
vackra Sofiavalsen, efter hvilkens härliga rytm ungdomen just nu
i salen håller på att dansa det gamla året ut och det nya in,
tillade till sist furst Boris Bolsky.

Alla hade suttit tysta och med spänd uppmärksamhet lyssnat
till furst Boris Bolskys redogörelse för Sofiavalsens
uppkomst och de voro ännu tysta samt hörde på valsen, hvilkens
sista gripande takter just nu spelades.

Dansen upphörde och man gjorde åter litet musik, i det att
Magdalena Svennholm benäget sjöng följande:

         Känner ni bajadèren,
         Hvars glada tamburin,
         Tralalala!
         Hvars lätta dans så ofta
         Tralalala!
         Lifvade fält och äng!

         Fjärran vid Ganges stränder,
         Under palmer föddes jag;
         Mitt lif är dansen endast
         Och nöjet är min lag
         Tralalala!

*



Under det att detta samkväm på nyårsdagen ägde rum uti
grefvinnan Malin Stålskos eleganta våning i hufvudstaden,
nalkades ett sällskap resande uti en kibitka Karlstad och kort efter
kibitkan följde en packsläde.

Fyra personer sutto i kibitkan, en dam och tre herrar, alla
af elegant eller åtminstone förmöget utseende. Äldst i sällskapet
var en af herrarne, hvilken också hade det enklaste utseendet,
ehuru hans dyrbara päls skvallrade om, att han var en förmögen
man.

— Vi äro snart framme, sade en af herrarne.

— Det är underligt att resa genom dessa nejder, sade en
af de andra.

— Ja, sade den äldsta herrn, underligt är det i sanning,
mer än underligt. Jag hade ej hoppats att mer i lifvet få återse
de kära värmländska skogarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0902.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free