Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 81. Grefvinnan Malin Stålsko säljer Vänersholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
910
— Nej, hon lär om vintrarne bo i Stockholm, hörde jag nu
på Stora Högåker, sade Ludvig Lohufvud, men däremot lär hon
vistas sommarmånaderna på Vänersholm.
— Är hennes dotter gift kanske? frågade Jerker.
— Ja, hon är gift med en häradshöfding Waldenberg.
— Såå! Kan man tänka! sade Jerker. Den högvälborna
fröken ger sin hand åt en ofrälse! Det gick ej an förr det i
dessa nejder bland de högadliga familjerna.
Både Adèle och Axel Lejonman suckade, när Jerker sade
detta. De visste så väl båda, att Jerker hade rätt och att, om
ej Adèle varit ofrälse, det aldrig hade för hennes skull blifvit
någon konflikt mellan Axel Lejonman och hans mor; ej heller
hade de Adèle blifvit så illa behandlad af gamla friherrinnan och
till och med såld till ett otuktsnäste i Sydamerika, där hon likväl
afgick med seger i striden om hennes heder och dygd.
— Är Elsa med till Stockholm? frågade Jerker.
— Ja, min mor är också där, svarade Ludvig Lohufvud.
— Hörde du på Stora Högåker, hur länge de ämnade stanna
i Stockholm?
— De bli där öfver tjugondedag Knut.
— Såå! Då hafva vi litet tid att orientera oss, det vill
säga, jag, sade Jerker. Hvad ni andra ämna företaga er, har jag
ej reda på. Men jag skall se mig omkring här i Värmland, höra
efter, hur det står till, om det är möjligt att få köpa någon bra
egendom här i trakten eller kanske något bruk. Och först och
främst vill jag besöka Funkhammar och se efter, hur det ser ut
där nu för tiden. Jag undrar just, om gamle brukspatron och
nådig frun lefva ännu.
— Vi följa med, sade Axel Lejonman å sina egna och sin
gemåls vägnar.
— Ja, jag har heller ingenting för mig. Jag följer med,
jag också, sade Ludvig Lohufvud.
— Godt! Då säga vi till om hästar strax.
— Gärna.
— Skola vi göra det på hotellet eller på gästgifvaregården?
— Jag tänker, det är bäst att taga skjuts från hotellet.
Förr i världen åtminstone funnos där snygga åkdon.
— Vi kunna ju höra oss för, hur det är därmed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
