Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 81. Grefvinnan Malin Stålsko säljer Vänersholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
916
— Arma människa! suckade Jerker.
— Hon var en elak kvinna och sitt staff väl värd. —
Stannar du här hos mig på Funkhammar en tid, Jerker?
— Jag tackar herr brukspatron för artigheten att vilja
hafva mig här; men för tillfället kan jag ej antaga inbjudningen;
ty jag har några vänner med mig, äfven de svenska sydamerikanare,
hvilka nu återvändt till fosterjorden.
— Äro de här vid Funkhammar?
— Ja, herr brukspatron. Vi hafva skjuts från Stadskällaren
i Karlstad och skola återvända dit.
— Hvilka äro dessa dina vänner?
— Det är grefve Ludvig Lohufvud — —
— Grefvinnan Elsas son?
— Ja. — Vidare baron Axel Lejonman och hans friherrinna,
född Adèle Haraldson.
— Min käre vän! I skolen alla bli mina gäster här ett par
dagar. Moina! Säg till om middag! Och du, Jerker, bed dina
vänner komma in. Skicka skjutsen tillbaka till Karlstad, jag skall
om ett par dagar låta skjutsa er in till staden.
Den blinde talade så lifligt och gladt samt så hjärtinnerligen
godt.
Det blef, som han önskade, och de från Sydamerika
hemkomna gästerna mottogo med tacksamhet brukspatronens på
Funkhammar gästfrihet.
Moina var värdinna och hon skötte sitt värdinneskap med
mycket behag. Hon var brukspatron Edmunds högra hand och en
trogen ledsagarinna åt honom genom lifvet. Hans far hade
förordnat om pension åt henne för lifstiden, och Edmund lät henne
ej heller bli lottlös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
