Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hur Aloysius Pankburn blev karl igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag håller två sovereigns mot en att buskskogen
är full av dem», viskade Albright.
Pankburn lyssnade ännu ett ögonblick och gick
in på vadet. Fem minuter därefter fingo de syn
på ett stim av rödfisk. De bruna roddarna upphörde
att ro. Grief vidrörde den korta tändtråden med
sin cigarrett och kastade dynamiten. Tändtråden
var så kort, att sprängämnet exploderade
ögonblicket sedan det träffat vattnet. Och i samma sekund
blev det ett liv i skogen. Alan hörde vilda, trotsiga
tjut och svarta, nakna kroppar ilade fram som apor
mellan mangroveträden.
I båten lyftes vartenda gevär. Sedan blev det att
vänta. Hundra svarta, några beväpnade med gamla
snidersgevär, men de flesta försedda med
tomahaw-ker, eldhärdade spjut och pilar med benspetsar,
klängde sig fast vid rötterna, som reste sig ur
vattnet. leke ett ord yttrades. Bägge partierna
iakt-togo varandra över en tjugu fots vattenyta. En
gammal enögd svarting med borstigt ansikte höll
sni-dersgeväret stödt mot höften och mynningen riktad
mot Albright, som i sin tur siktade på honom med
mausergeväret. Denna tablå räckte i ett par
minuter. Fiskarna flöto upp till ytan eller sprattlade
halvt bedövade nere i det klara djupet.
»Det är bra, gossar», sade Grief lugnt. »Lägg
ifrån er gevären och dyk ner efter fisken. Mr
Albright, kasta tobaken till det där enögda kreaturet.»
Medan Rapanegrerna döko, slängde Albright en
packe tobak i land. Den enögde mannen nickade
och förvred sitt ansikte till något som skulle före-
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>