Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hur Aloysius Pankburn blev karl igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställa ett vänskapligt grin. Vapnen sänktes,
bågsträngarna slakades och pilarna stoppades tillbaka
i sina koger.
»De känna till tobak», sade Grief, medan de rodde
tillbaka till skonaren. »Vi få främmande. Slå upp
en tobakslåda, mr AJbright, och tag fram några
bytesknivar. Där är en kanot nu.»
Gamle Enöga paddlade ut ensam, som det anstod
en hövding och anförare, trotsade faran å den
övriga stammens vägnar. Då Carlsen lutade sig över
relingen för att hjälpa upp gästen, vände han på
huvudet och sade helt lugnt:
»De ha grävt upp pengarna, mr Grief. Den gamle
skälmen är lastad med dem.»
Enöga dunsade ner på däck, grinade inställsamt,
men lyckades ej dölja den rädsla han hade betvingat
men ännu erfor. Han haltade på ena benet tack
vare ett ohyggligt, flera tum djupt sår som
gick nedåt hela låret från höften till knät. Han bar
alis inga kläder, ej ens ett snöre, men hans näsa var
genomborrad på ett dussin ställen och såg ut som
ett piggsvin, ty i varje hål var inpassad en snidad
tagg av ben. Ett snöre guldsovereigns satt om hans
hals och hängde ner på hans smutsiga bröst. I
hans öron hängde silver-halvkronor och från brosket
mellan hans näsborrar dinglade en stor engelsk
penny, anlupen och grön, men med tydligt urskiljbar
prägel.
»Hör på, Grief», sade Pankburn med väl spelad
liknöjdhet. »Ni säger att de bara förstå sig på pärlor
och tobak. Det är bra. Lyd mitt råd. De ha fun-
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>