Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maurin sträckte upp handen mot en vulkanisk
klippas hala utsprång och utpekade stigen som löpte
tvärsöver den.
»Där bortom äro vi säkra, Store Broder», sade
han. »De vita djävlarna våga sig aldrig dit upp,
tv där finns stenblock, som vi rulla ner över deras
J >
huvuden, och det finns ingen annan väg. De stanna
alltid här och skjuta, då vi gå över klippan. Kom I»
En kvart därefter stannade de, där stigen löpte ut
över den kala klippan.
»Vänta, och då de komma, så kom fort», varnade
Maurin.
Han sprang ut i det bländande solskenet, och
nedifrån lossades flera snabba skott. Kulor
smattrade omkring honom och revo upp stendamm ur
klippan, men han kom tryggt över den. Grief följde
efter, och en kula träffade bergväggen så nära
honom att stenfratet som den drev ut träffade hans
kind. Harläpp blev ej heller. sårad, fastän han var
mera långsam i sina rörelser, då han vågade sig ut
på klippan.
Under den återstående delen av dagen lågo de
högre upp i en lavaklyfta, där det växte taro och
papaia i avsatserna. Och här gjorde Grief upp
sina planer och fick veta hela vidden av olyckan.
»Det var otur», sade Mauriri. »Just i natt skulle
de vita djävlarna ge sig ut och fiska. Det var mörkt
då vi kommo roende i rännan. De hade båtar
och kanoter. De ha alltid sina bössor med sig. De
sköto en Raiatea-man. Brown var mycket tapper.
Vi försökte komma förbi dem till vikens innersta
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
