Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 8. Parlays pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Parlays hus var ett stort tvåvåningsåbäke, byggt
av californiskt timmer med galvaniserat plåttak.
Det var så oproportionerligt mot atollens lilla ring
att det sköt upp över sanden som en jättelik utväxt.
Malahinimännen avlade artighetsvisit i land
omedelbart efter ankringen. I det stora rummet voro andra
kaptener och uppköpare sysselsatta med att granska
pärlorna som skulle säljas följande dag.
Paumo-tanska tjänare, infödda på Hikihoho och släktingar
till ägaren, gingo omkring och serverade whisky
och absint. Och i den egendomliga samlingen gick
Parlay själv och småpratade och snäste, det murkna
vraket av vad som en gång hade varit en reslig och
imponerande man. Hans ögon voro djupt insjunkna
och feberaktiga, hans kinder infallna och glåmiga.
Håret tycktes ha gått ut fläckvis, och även hans
mustascher och pipskägg hade glesnat på samma
osymmetriska sätt.
»För tusan», mumlade Mulhall för sig själv, »en
långbent Napoleon den tredje, men utbränd, stekt
och sprucken av ugnshettan. Och skabbig! Inte
underligt att han lutar huvudet åt ena sidan. Han
måste hålla balansen.»
»Här blir blåst», lydde den gamle mannens
hälsning till Grief. »Ni måste vara angelägen efter
pärlor, efter ni kommer en sådan dag som den här.»
»De äro värda att man reser till helvetet för deras
skull», svarade Grief godmodigt skrattande och lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solensson/0233.html