Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Parlays pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blicken glida ut över bordet där pärlorna voro
utställda.
»Andra ha redan gjort den resan för deras skull»,
kacklade gamle Parlay. »Se på den där!» Han
pekade på en väldig fulländad pärla, stor som en liten
valnöt, som låg litet avsides på ett stycke
sämskskinn. »De bjödo mig sextio tusen francs för den i
Tahiti. De ska bjuda mig lika mycket och mera för
den i morgon, om inte stormen då har tagit dem.
Denna pärla hittades av min kusin, min gemåls
kusin. Han var inföding, ser ni. Tjuv var han också.
Iian gömde undan den. Den var min. Hans kusin,
som också var min kusin — vi äro alla besläktade
här — dödade honom för den sakens skull och flydde
på en kutter till Noo-Nau. Jag förföljde honom,
men hövdingen på Noo-Nau hade dödat honom
innan jag kom dit. Ja, det är många döda människor
representerade på det där bordet. Ta er ett glas,
kapten. Jag känner inte igen ert ansikte. Är ni
främmande här på öarna?»
»Det är kapten Robinson på »Roberta»,
presenterade Grief.
Under tiden hade Mulhall skakat hand med Peter
Gee
»Jag hade aldrig tänkt mig att det fanns så
mycket pärlor i världen», sade Mulhall.
»Jag har inte heller sett så många på en gång»,
medgav Gee.
»Vad kunna de vara värda ?»
»Femtio eller sextio tusen pund — det vill säga
för oss uppköpare. I Paris» — han ryckte på ax-
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>