Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Parlays pärlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tenernas och uppköparnas alltför tydliga brådska
Han hade med sig tre av sina kanaker och även
Tai-Hotauri.
»Gå i båten och tag en åra,» befallde kapten
Warfield den senare.
Tai-Hotauri gick till honom med obesvärad min,
medan Xarii Herring och hans tre kamrater stannade
och sågo på från fyrtio fots avstånd.
»Jag arbetar inte längre för er, skeppare», sade
Tai-Hotauri fräckt och högröstadt. Men hans
ansikte svor mot orden, ty han blinkade så
besynnerligt med ögonen. »Avskeda mig, skeppare», viskade
han hest och blinkade åter på ett menande sätt.
Kapten Warfield förstod meningen och beslöt sig
för att hjälpa till. Han hötte med knytnäven och
höjde rösten.
»Gå i båten», dundrade han, »annars klår jag dig
gul och blå!»
Kanaken drog sig trotsigt tillbaka, och Grief
trädde emellan för att lugna sin kapten.
»Jag går och arbetar på Nuhiva», sade Tai-Hotauri
och slöt sig till den andra gruppen.
»Kom tillbaka hit!» hotade kaptenen.
»Han är en fri man, skeppare», sade Narii
Herring. »Han har seglat med mig förr, och det gör
han nu också, det är alltsammans.»
»Kom nu, vi måste gå ombord», ivrade Grief. »Se
så mörkt det blir.»
Kapten Warfield gav efter, men då båten sköts
ut stod han ännu i aktern och hötte med knytnäven.
»Er träffar jag alltid, Narii», ropade han. »Ni
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>